torsdag 27 juli 2023

Dagens fönster och lite till ....


Det var igår som jag av pv ombads att köra till församlingshemmet i Harplinge, ja, i akt och mening att hämta ut nyckeln till sockenstugan där Vägföreningens möte ska hållas i eftermiddag. 

Harplinge kyrkogård - legendarisk för hur vacker den är, och annorlunda - har jag besökt, men aldrig församlingshemmet, där även pastorsexpeditionen ligger. 

Och det var där jag fångade det här fönstret. 

Under tiden skulle några papper skrivas ut och jag frågade om det var okej att ta sig en titt i lokalerna? Inga  problem! 

 

Det som först påminde om ett litet rökrum (vem minns inte dessa små pytterum, inpyrda av rök och överfyllda askkoppar!?), visade sig vara ett samtalsrum. 

Vackra färger och vilsamt var det!

Jag blir lika förvånad var gång jag upptäcker såna här bilder i våra kyrkor. Å andra sidan är jag ju ingen trogen kyrkobesökare, så måhända har det här förekommit hur länge som helst? 

Om det stör mig? Inte alls. 


Själva samlingslokalen såg ut som alla andra församlingslokaler jag sett .., en mängd bord och stolar och så, där längst framme, ett slags altare med vackert träsnitt/snideri av Erik Nilsson, född i Harplinge. 

Hans far hade snickerifabrik och som barn började Erik - i Döderhultarns anda - att skära till figurer av överblivna träbitar från verkstaden.

Jag förstår inte varför det så ofta saknas information om vem konstnären/skaparen är .., det är så nästan överallt. 

Måhända tycker man att en liten plakett med förklaring/namn skulle störa eller skämma själva verket, men det tycker inte jag.

Nåväl, här visste personalen besked!  

Likadant med den här målningen .., den sitter på väggen i samtalsrummet. 

Nu ringde jag för en stund sedan till pastorsexpeditionen och frågade den vänliga kvinnan i receptionen om hon möjligen visste vem som målat tavlan? 

Nej, ingen aning .., men hon var så serviceminded så hon tog ned tavlan och läste på baksidan, där det tydligen finns viss information. 

"Jag kan väl ta en bild och sms:a dig?" föreslog hon. 

Det kallar jag att vara vänlig! Nu inväntar jag  bara svaret.

Och här kom det! Tack Tilda för hjälpen! Konstnärens namn var (eller är) alltså Enar Johansson och titeln är "Skökan i Geriko/Jeriko". Här har jag länkat till en annan blogg, där man får veta lite mera om denne konstnär Enar Johansson.


På hemväg stannade jag till vid detta vackra. 

Gult och blått och moln! Senare kom regnet och det har nu regnat sedan igårkväll, ja, nästan utan uppehåll. 

Pv förbereder inför styrelse/årsmötet, men mest inför nattseglingen förstås. Den Äldsta tränar på gym .., svärsonen ägnar sig åt Sudoko och tre hundar vilar efter Margret-Ingerrundan. 

Själv sitter jag här. På spisen kokar polka,- och rödbetor (ska gratineras med getost och pinjenötter) och ikväll blir det endast Harry, Sigge och jag själv kvar här hemma. Några dagar av egentid.

3 kommentarer:

  1. Tänk, jag funderar i stort sett aldrig på vem som gjort konstverk av olika slag. Gissningsvis hänger det samman med att vi inom Frälsis aldrig hade konstverk på väggarna, det var dels ingen som hade råd med, dels var det världsligt. Inte syndigt, men "av världen". De tavlor vi hade på de olika ställena var tryck av t.ex. "Den store hvide flock" och några småtavlor som pappa målat. Och så förstås "KVadman" som jag berättat om några gånger, som hänger hos mig.

    Däremot vill jag alltid veta upphovspersonerna till sånger ... kan det ha att göra med att jag är i branschen?

    Böcker brukar ju ha författarnamnet med på framsidan, och när man pratar om böcker säger de allra flesta vem som skrivit.

    SvaraRadera
  2. Bloggblad: ja, men det är ju en intressant reflektion och säkert ligger det mycket i det du säger. Vi hade aldrig någon märkvärdig konst när jag växte upp. Ett tryck av Diego Rivera - det var en stor tavla med en kvinna som hade en slags korg på ryggen .., och så var det många målningar som min kusin Agnetha hade gjort och till min förvåning upptäckte jag att båda mina systrar har hennes alster på väggarna.
    När jag blev äldre, köpte mamma en målning av Lars Norrman - en västerbottning - och en av Fred Lundgren (malåbo). På väggen - när man gick till övervåningen - hängde en blyerts-, (kanske tusch?) teckning gjord av en kvinna vars namn jag omöjligen kommer på nu. Började det inte på Kerstin ...? Det blev en lång utvikning det.
    Men jag tycker även att upphovspersonerna till sånger och psalmer, såklart bör tas med. Och även att man berättar om man lånar andras bilder till sin blogg/instagram.
    Ler åt Kvadman. Jo, det minns jag .. vi hade "konstutställning" på bloggen ,-).

    SvaraRadera
  3. Ps. Bloggblad: Plötsligt händer det! Kerstin Frykstrand hette illustratören. Det var ett svartvitt tryck och mamma hade av någon outgrundlig anledning fått detta av henne. Ds.

    SvaraRadera