måndag 20 november 2023

Och så en ny måndag ...


Läser mejl från min syster i Australien. Från att ha varit halvt döende för ett par år sedan, brutit närapå alla kroppens ben och krossat bäckenet och därefter varit mer eller mindre "ämlig", är hon nu den mest effektiva människa jag vet. 

I varje mejl berättar hon om dagens sysslor. Hon har räfsat på tomten, rengjort fågelbadet, putsat alla fönster, klippt ner vinrankan, rensat ogräs, ja, det aldrig slut. 

Visserligen får hon dagen därpå förfärligt ont i sitt ena ben, men det går ju förhoppningsöver, skriver hon.

Hennes tre år äldre syster i Skåne, lever ett helt annorlunda liv. Enligt egen utsago tillbringar hon mycket tid i den härliga hörnsoffan och hon läser Skånska Dagbladet från första till sista sidan och löser korsord. Tar det mer som piano, helt enkelt. Jag förmodar att hon kommer att överleva oss alla.

Själv har jag tagit en härlig promenad tillsammans med Harry. Vi sneddade över gårdsplanen på Stora Stensjö, förbi alla hästarna som är så nyfikna och så in i fårhagen som, sedan en tid tillbaka, är helt tom på får. Då är man liksom på toppen av åsen. 



Smala  stigar där fåren trampat hela sommaren. Och miljoners fårlortar.



Det vita huset med grått tak kallas allmänt för Tullhuset, riktigt varför vet jag inte. 
"Tja, jag tror att namnet härrör från den tiden när en massa sten och tegel levererades nerifrån hamnen ..., kanske var det då någon slags tullstation?", säger pv. 
(Nu har jag kollat upp det hela med Lennart, han som är uppvuxen här i Stensjö. Jodå, så var det. Stenen fraktades på pråmar ut till Fågelholmen, den där pv simmade runt, runt inför Vansbrosimmet.)

Går man längs stigen på husets hitsida, är man snart vid X-grinden och därerfter är det nerförsbacke mot havet. 
Harry lullar på lite som han vill när vi går här, samtidigt som han håller koll. 
"Är du med matte ...?" 
Jo, hon är med. 
Gud, som jag älskar den hunden!


Kommer hem. 
På familjechatten får vi veta att exet nu har genomgått sin första grå-starr-operation .., och pv, han sitter vid skrivbordet och letar en anteckning till Kyrkokören .., och Harry har tagit siesta. 

Till vänster här syns min skärmbild på datorn. Bilden togs i somras eller höstas vid den så kallade "Morgonbryggan" i Torekov. 

Där tog jag minst två dopp per dag. Ser ni mannen längst till vänster som får en klapp på kinden av sin fru? Så glad jag blev att det råkade komma med på bild, för det var inte meningen. 

På bildskärmen finns även mindre bilder, såna som jag kallar för hjärtevärmarbilder. 


Det här  är en av dem. Mamma som på den geriatriska avdelningen på Ystad lasarett får besök av Anders, som då går på gymnasiet alldeles intill sjukhuset. 


Och en somrig bild, tagen från toppen av Tjamstabacken hemma i Malå, är en annan som alltid finns  på bildskärmen.

Nu ska jag ta mig an Svenska Dagbladets korsord som vi löser tillsammans, pv och jag själv.

2 kommentarer:

  1. Vilken fin bild från Tjamstan. Säkert 15 år sedan jag var där.

    SvaraRadera
  2. Gunnel: Bilden är från någon officiell sida, om jag minns rätt.

    SvaraRadera