tisdag 26 mars 2024

Omtanke ... (sista bilden är viktigast).

För sex år sedan, då, när jag hade gått i pension uppfyllde jag en en dröm som jag hade burit på under lång tid, nämligen detta att mer på riktigt få ta del av en medmänniskas arbetsvardag. Min egen vardag bland varor, kassaband, plu-nummer och mejerikyl, den kände jag ju till, men andras ...? 

När nu friherrinnelivet tog sin början, frågade jag bloggvännen Annika Engström i Skåne om jag fick följa henne på avstånd under en dag på jobbet .., ja, hon arbetade - och gör det ännu - som någon slags kyrkvärd/trärdgårdsmästare kyrkvaktmästare i Veberöd och hon svarade att det gick jättebra! 


Det visade sig vara hur intressant som helst! Oj, så lite jag visste om allt vad som ingick i hennes uppgifter! 

Så många förberedelser! 

Så mycket att tänka på!

Och hon guidade oss (pv var också med) runt .., från sakristian till lokalen med alla redskap ... 


... till att dra ut det som mest liknade arkivlådor och som visade sig innehålla prästens utstyrsel, olika färger för olika högtider.

Hela tiden slog det mig  vilken omtanke Annika visade och vilken yrkesstolthet hon hade!

Hon tog sitt värv på allvar.

Allt det tänkte jag på när jag igår på Annikas instagramkonto såg bilden här nedanför. 

Hon berättade då att det skulle bli urnsättning och så hade dom gjort så fint dom kunde, för att göra den här stunden för anhöriga till ett fint minne, mitt i all sorg och bedrövelse. 

Jag föll pladask!

Tänk, att något så enkelt .., en ring av blad och några krokusar .., att det kan bli så vackert och göra sån skillnad! Så värdigt och sån omtanke av anhöriga! Annika skriver:

"Vi lägger alltid nåt grönt runt hålet, inte så roligt att bara titta på just ett svart hål. Ångesten finns ofta närvarande ändå.  Det är ju alltid de små sakerna som betyder så mycket. Och precis som vi lägger blommor på dopfunten i livets början, vill vi hedra de avlidna med att göra fint i slutet."

Och så här skrev hon på sitt konto, under bilden:  "Tidigare idag hade vi en urnsättning och vi är alltid två som gräver hål och kontrollerar att allt är rätt. Nu sitter jag i vapenhuset och tar en kopp kaffe innan veckans första Passionsandakt. Och tänk .., att jag i år är ledig hela Påsken!"

Tack du rara Annika att jag fick visa bilden här på bloggen!

8 kommentarer:

  1. Tack för fina rader ❤️ Kyrkvaktmästare är min yrkestitel. Det finns många varianter av oss, några jobbar enbart inne eller ute, andra har - som jag - blandad tjänst 😊 Bästa jobbet ! Kram

    SvaraRadera
  2. Ååå!

    Förra året var jag just på årets första passionsandakt just i Veberöds kyrka. Det var så fint. Det är en kyrka i mina hemtrakter men jag hade aldrig besökt den tidigare. Jag har ju sett hur fint den ligger mitt i byn, och nu vet jag hur vacker den är inuti också. Jag tog en kort promenad i närheten av kyrkan också, med vackra hus, där jag fångade många fönster till den här bloggen. Själva andakten var också väldigt fin. Tack!

    SvaraRadera
  3. En gång hade vi en mellanstadielärare som 'praktikant' hos oss. Det var någon drive där kommunen uppmuntrade till långa studiebesök hos arbeten man inte visste något om.

    Kan aldrig glömma hur fascinerad hon var över allt det som vi ordnade för våra kunder. Detaljer hon aldrig tänkt på.

    SvaraRadera
  4. Annika: Du har verkligen hamnat rätt här i livet!

    SvaraRadera
  5. annannan: Så roligt att du kände igen dig!

    SvaraRadera
  6. Bert Bodin: Det är just det jag menar! Man har ju ingen aning om hur det egentilgen är .., vi som står utanför ser ju bara det yttre i jobbet. Aldrig någonsin hade jag väl drömt om att det var så många olika sysslor som kyrkvaktmästare! Och så viktiga saker hon hade hand om! Bara detta att sköta om musikanläggningen när det är begravning .., tänk, om man råkar trycka på fel knappt och helt fel musik kommer i stället! Hur altaret skulle se ut .., vilka kläder prästen skulle ha .., det var ljus som skulle tändas .., det skulle skrivas in kollektsummor .., ja, det här var ju bara en bråkdel av vad hon gjorde! Utanför dörren stod en ensam ung man från något främmande land och Annika upptäckte honom och var så VARM och omtänksam mot honom .., jaha, hon är själavårdare också, tänkte jag.

    SvaraRadera
  7. Vilken otrolig skillnad med lite blad runt mot bara ett mörkt hål!
    Och så intressant att få gå vid sidan om på någon annans jobb!

    SvaraRadera
  8. mossfolk: visst är det! (På båda delarna!)

    SvaraRadera