fredag 28 juni 2024

Hemifrån ...


Idag besök hos pv:s ungdomskompis Tomas (ja, sedan tiden i Ljungby) och hans fru som har samma namn som jag själv, men med Kerstin som tilltalsnamn. Samma efternamn. 

Dom har sedan ett tiotal år bott i Limhamns gamla del och det vimlar av de allra mest ljuvliga rosor framför ytterdörren, ja, hjälp, så vackert där är.

Deras trädgård är av det mer himmelska slaget, men så växer allt i lä mot mur och där var mängder med blomster vilka jag aldrig träffat på tidigare 
Martorn, t.ex. 














Liksom denna rufsiga blomma - kan den möjligen heta Alunrot - ?
Nu vet jag, tack vare kunniga bloggvänner: Det är röd temynta!

På innergården finns även aprikos och persikoträd, plus kiwi (små) och ja, det tog liksom aldrig slut. 
Ett fikonträd också!

Det kändes som Midsommarafton. Först satt vi ute vid husväggen. Så började det dugga, då hamnade vi i ett vackert växthus. Då kom solen och det blev stekhett, ja, då flyttade vi till en slags altan! Inget mera regn.

Några trevliga timmar blev det med mycket prat. Om vad ..? Om covid, om att bli pensionär och sakna sitt sammanhang .., om resor .., nya roller .., åderbråck .., Biden/Trump .., 

Fick skjuts till Bunkeflo och det blev middag och så skulle vi återvända hit vid kvart över fyra. 
Elliot och jag själv tog buss nr 4 och jag blev osäker på var vi skulle hoppa av och frågade chauffören. 
Han tycktes frågande och jag tänkte att han kanske inte förstod min dialekt. 
När han sade "kan du upprepa ..?" svarade jag .. "men du är ju hemifrån någonstans .., eller ..?" Jovisst, han var från Skellefteå och Malå visste han ju förstås var det var. Lyckat. 


Det blev en ganska lång promenad att gå för oss (pv tog sin elsparkcykel) och vi passserade en lekpark. 

"Farmor, där finns bara FYRA grejer att leka med ..",  men själv fick jag det till fem. 

Och jag fick veta att man faktiskt blir stark i benen av att gå ett par kilometer och det var ju himla bra, sa vi. 

Vätskepaus innan vi var framme; då hade vi småpratat med två Basenjis (hundar om någon inte känner till dem) och en av dem nosade kärvänligt på Elliot och vi sa, när vi gick vidare, att vi saknar Harry. 











En vacker bronsstaty fanns i parken och jag stannade till och försökte utröna vem konstnären var, men det namnet har jag glömt. 

Titeln på statyn är Familjen. 

Googlade när jag kom hem. Jo, Thure Thörn, heter mannen bakom verket och här kan man läsa lite mera om honom

"Familjen" var namnet på denna. 

Nu är det kväller här i hamnen och bas-musik av det mindre angenäma slaget hörs från Kajutan, restaurangen vid bryggans början. Nåja, det är inte som i Torekov i fjolsomras, långt därifrån. 

Elliot sover gott i akterruffen .., pv löser korsord på sin telefon ., han hade alla rätt på Nutidskrysset, själv hade jag nio rätt, men gissade hejvilt på två. 

I morgon barnbarnspassning. En slutar två i natt, den andra börjar arbeta sex i morgonbitti och den där minstingen kan lätt vakna vid kvart över fem, halv sex. Pv tar elcykeln och hämtar deras bil och oss så får Anders sova ut. 

Nu är klockan kvar i elva .., himlen är mörkt blå i öster och nu ska jag försöka sova.

13 kommentarer:

  1. Såå fina fotografier!

    SvaraRadera
  2. Tänker på vilket pyssel med arbetstider när två arbetar på så kallade obekväma arbetstider.
    Då uppskattar man säkert mycket att team barnvakt dyker upp i en segelbåt från de sju haven…. Halland.

    SvaraRadera
  3. Kan nog tämligen säkert säga att den rufsiga inte är Alunrot. Men jag har inget förslag på vad den kan heta. Martorn har vi här i rabatterna, så vackert silverblå. ellem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker på Temynta, men osäker

      Radera
  4. Turtlan: Ja, jag har ställt frågan många gånger, HUR går det för ensamstående med såna tider? Det går inte. Då får man arbeta dagtid eller kanske söka ett annat arbete. Dessutom vet dom ju aldrig om dom får komma hem i tid.

    SvaraRadera
  5. Anonym: Tack! Ringde trädgårdsägaren som sade samma sak.

    SvaraRadera
  6. ellem: Du hade helt rätt. Röd temynta ska det vara.

    SvaraRadera
  7. Jag tycker att det låter helt underbart med mor- och farföräldrar som en härlig storfamilj!

    Men som svar på frågan hur det går för de som inte har någon hjälp när de jobbar obekväma arbetstider: Många kommuner i Sverige erbjuder ”nattis”. Helt enkelt nattomsorg för barn vars föräldrar arbetar natt eller slutar väldigt sena kvällar. Det finns t.o.m. på den ort vi bor i nu. Här är förskolebarn och fritidsbarn på samma ställe. När jag jobbade i Örebro fanns det flera nattis med omsorg kvällar, nätter och helger. Större kommuner brukar också ha några förskolor som har längre öppettider än de vanliga.
    Nu är det väl förstås ingen dröm att behöva ha nattlig barnomsorg. Som mamma skulle jag absolut tycka att det kändes bättre med mor- och farföräldrar ❤️

    SvaraRadera
  8. mossfolk: Ja, det vore ju nånting, men om man då har arbeten där du aldrig vet när du slutar .., hur fungerar det då? Nu är vi nästan utmattade igen. Jag förstår inte .., pojkar tycks ha någon slags OUTSINLIG energi. Aldrig i livet var flickorna så här busiga.

    SvaraRadera
  9. Om man inte vet när man slutar lägger man in den maximalt längsta tiden det kan tänkas bli… och så hämtar man när man är klar (om det inte är för sent på kvällen, då får man komma på morgonen).

    Vi har många gånger betraktat våra barn och frågat oss var all energi kommer ifrån. Jag har sannerligen blivit mycket mer ödmjuk inför föräldraskapet sedan jag blev mamma ;)

    SvaraRadera
  10. mossfolk: ja du .., det tror jag nog många har gjort. Anders sa igår: "Nån sa att har man inte haft två pojkar/söner, vet man knappt vad det är att ha barn". Jag är benägen att tro den som vittnade om detta. Men oj, så roligt dom har med varandra .., det är bara det att det blir inte något stillsamt bus ,-)

    SvaraRadera