onsdag 19 november 2008

Om Malin Gråberg ...

Sommaren 2006 går jag omkring lite planlöst på Gamla Kyrkogården här i stan.

Där är gravstenar av alla de sorter .., stora och pompösa intill mindre och mera luggslitna .., och ståtliga titlar blandas med skomakare och lantbrukare .., där är friherrinnor och pigor .., repslagare och adelsmän.

Så många livsöden som blandas på den här sista utposten.

Vid en av gravstenarna blir jag stående.



Gravstenen är helt annorlunda mot de övriga och på den översta raden står att här vilar advokat Malin Gråberg. Texten är på franska.



Kanske är det detta "Sjö täm" ... - jag älskar dig -, som gör mig så inutivarm?

Och jag går hem och googlar på namnet, men får inte upp just annat än en torftig artikel från advokatsamfundet och jag tänker att .., ååå, är det allt dom kunde skriva om en ung kvinna som dör?

Bloggaren Tobias i Finland letar också, men med samma resultat.

Så här skriver han i en kommentar.


Tobias sa...

Blir helt konfunderad och berörd... Malin Gråberg var från Motala, precis som jag. Inte så värst stor skillnad i ålder. Man undrar onekligen vad som hänt, varför hennes liv tagit slut. Hon verkar ju onekligen ha varit älskad, något som inte är alla förunnat...


Och så .., nu häromdagen .., så får jag alltså ett mail från en kvinna som presenterar sig som Malin Gråbergs mamma och jag ramlar nästan baklänges, allra helst som det visar sig att kvinnan är kund i affären där jag arbetar.

Vi kommer att talas vid .., och Malins mamma skriver ett brev och berättar det vi inte visste om hennes dotter; det vi funderade över.

Så här skriver hon.

"Den 15 november 2008 är det 4 år sedan sedan vi miste vår dotter Malin.

Av en ren slump satte jag mig framför datorn denna dag och googlade – Malin Gråberg 2006 - och vad får jag se?

Du hade varit på kyrkogården och fotat olika gravstenar, bl a Malins och du funderade över hennes öde.

Öde – varför fick jag upp det idag?


Malin.

Lite om vår Malin.

Malin är född 1970 i Motala och växte upp i Norrköping, Olofström och Åkersberga (norr Stockholm).

Som tonåring är hon en flitig simmare och deltar i många nationella tävlingar, främst bröstsim.

Efter andra året på gymnasiet tillbringar Malin ett år i Louisiana, USA, som utbytesstudent.

Efter studenten börjar studier vid Stockholm universitet med en jur.kand. examen som slutmål.

Under universitetsåren söker Malin Erasmus-stipendium, och hon får det, vilket innebär att hon under drygt ett halvår läser juridik och ekonomi i Rotterdam, Madrid och Hamburg.

En otroligt målinriktad tjej.

Efter jur. kand. blir det vila från studier .., Malin vill lära sig franska och reser till till Annecy i Frankrike för franska studier.

Där träffar hon sin blivande man – Fred.

Hemma i Sverige igen gör Malin tingsmeritering i Jönköping och har ett domarvikariat i födelsestaden Motala.

Men privata marknaden lockar och Malin söker och får arbete på advokatfirman Delphi i Malmö, där hon efter några år blir antagen som advokat.

I Malmö bor hon med sin fransman Fred och det blir bröllop år 2000 i Poitiers, Frankrike, men paret bor i Malmö.

År 2004 januari föds sonen Vincent.

Samma höst flyttar familjen till villa söder Malmö. Malin ordnar med barnpassning .., hon ska börja arbeta igen efter helgerna 2004, alltså 2005.

Allt är välplanerat.

När flytthelgen är avklarad och vardagen ska börja – inträffar katastrofen.

Malin dör i sömnen natten den 15 november.

Vad hände?

Orsak? Finns ingen.

Vi har aldrig fått någon dödsorsak.

Från att ha varit fullt frisk, lycklig med framtidsdrömmar ena dagen, till att inte finnas bland oss nästa dag.

Hon efterlämnar sonen 9 mån, förtvivlade nära – make, föräldrar och bror och många, många vänner.

Så . Det var min historia ..", skriver alltså Malins mamma.


Och jag riktar ett stort och varmt TACK till Malins mamma! / Elisabet

17 kommentarer:

  1. jag bara ryser i hela kroppen och jag vet inte av vad.. kärlek, sorg, livets skörhet och råhet.. men också livets välvilja som t.ex. gör att malins mamma hittar dig..

    SvaraRadera
  2. Tack till Malins mamma och Elisabet!

    SvaraRadera
  3. Men kära nån och himmel och vad vet jag. Jag blir helt knäckt! Kan man bara dö sådär? Det är ju helt fruktansvärt. Stackars Malins familj. Det oförklarliga är oftare svårare att stå ut med än det förklarliga.

    SvaraRadera
  4. Men oj så futtiga mina problem med ens känns. Tack, både till dig och till Malins mamma.

    SvaraRadera
  5. En stor varm kram till Malins mamma...

    Hennes brev berörde o det blir än mer tragiskt när det är en så ung person.

    Det värsta är också det där med att inte få en förklaring. På något sätt så har man lättare att ta till sig det hela när man får besked om en orsak.

    Detsamma var det även med vår lilla son... Ingen förklaring...

    SvaraRadera
  6. Ögonen svämmar över, en sån sorglig och märklig historia...och den lille sonen, 9 månader...så fruktansvärt hemskt. En liten familj i vardande och så detta!
    Ja, sånt här får en verkligen att fundera över livet. Tack Elisabet och Malins mamma!

    SvaraRadera
  7. Så här är livet, så vackert och så sorgligt. Så skört!

    Tack Malins mamma. Tack Elisabet för att vi fick ta del av historien.

    qi, som också har en dotter som heter Malin

    SvaraRadera
  8. Men oj vilken märklig historia. Så sorgligt. Att livet bara kan slockna så där utan synbar anledning. Tur att man inte vet när.

    SvaraRadera
  9. Hei Elisabet
    Takk for at du og Malins mamma delte denne historien med oss.
    Har lyst til å sitere en av mine favorittlyrikere,nemlig Hans Børli i ett av sine dikt Juninatt sier han :kom sett deg litt nærmere meg her på kjøkkentrammen ,den er så uendelig kort den stønna vi mennesker er sammen.
    Kos deg på fridafen din
    -B-

    SvaraRadera
  10. Vilket rikt liv hon hade, tänker jag. Och så skört livet är...
    Tack både till dig och till Malins mamma!

    SvaraRadera
  11. Tack till dig Elisabet och till Malins mamma! Ja, ibland känns livet märkligt oförklarligt.

    SvaraRadera
  12. Jag blir tårögd - så skakande, så fruktansvärt för hennes familj, särskilt hennes man och lilla pojke. Så egendomligt att hon bara gick bort utan förvarning.

    Man vet ingenting i förväg, någonsin.

    Malins mamma - tack från oss bloggläsare för att du hörde av dig till Elisabet! Nu har vi också fått lära känna Malin lite, lite grann. Hon borde ha fått leva vidare.

    SvaraRadera
  13. Jag får ont i magen av tanken på att en mamma som saknar sin dotter sitter och googlar sin säkerligen svårt saknade dotter fyra år senare, så skulle nog jag också göra. Mamma, jag kommer väl läsa din blogg om och om igen...

    SvaraRadera
  14. Tack för att ni delar med er Elisabeth och Malins mamma. Tänk vad lite vi vet. Om vad som skall ske. Det påminner mej om viktigheten av att ta vara på stunden.

    SvaraRadera
  15. annnika bryn: nej, det är just det .., att livet är så skört. Jag tänker på hur ofta du måste tänka den tanken och detta att inte få träffa någon man tycker om medan tid är.

    annapanna: ääää, älskade dotter! Ja, du får ju mycket att läsa, den saken är säker ..-))

    maria i oslo: just så!

    SvaraRadera
  16. Oj, jag trodde att jag hade svarat alla!

    Det finns inte mycket mera att säga.

    Tack som har lämnat spår efter er .., Joanna, bettankax, matilda, eva på frösön, min namne i Malmköping .., chrstina, qi, marianne, -b- i norge, mossfolk och smulan!

    SvaraRadera
  17. Oj, jag blir helt mållös. Vilken enorm förlust och så otroligt snabbt.

    Vill dock tacka Malins mamma samt Elisabet om det som skrevs om Malin.


    Samuel

    SvaraRadera