Onsdagkväll

Obama och McCain och mera Obama och världen hoppas och Jesse Jackson gråter .., stora tårar rinner nerför hans kinder och hos mig ringer telefonen, allt medan Pelle sover på sin grå fäll på golvet och det doftar vitlök från köket.

Det är lammsteken.

Mats Nyström läser nyheter i Sportnytt.

Snart är ljuset nedbrunnet och det är inte långt till Advent och inte till julafton heller.

"Vad ska du göra på julafton mamma?" frågar yngsta dottern och jag säger att jag arbetar hela helgen och att jag ska tillbringa själva julaftonen hos min störstasyster på landet utanför Hörby.

Det här blir första julen utan mamma.

Jag tänker inte på henne varje dag (vilket ger mig dåligt samvete), men ofta.

Jag tänker på hennes lena händer och på tjocka håret som jag borstade var gång jag besökte henne och jag tänker på kvällen innan hon dog när jag satt vid hennes säng och höll hennes vänstra hand i min och jag pussade på kinden och sa att hon hade varit en sån bra mamma och jag tänker på när jag var väldigt ung och hade benvärk och hon satt vid sängkanten och masserade mina ben.

Fort-fort-fort masserade hon.

Snabb, som alltid.

Att det kan bli så ... tomt?

Natten till idag drömde jag att jag bar en liten hundvalp inuti min tröja; jag hade den mot bröstet och där låg den och sov så gott.

Man kan undra över vad sånt betyder.