Elisabet

På tåget ....

Jag sitter i lågvagnen .., elva sittplatser mitt emot varandra.

Vid ena långsidan sitter två tonårsflickor.

Sexton, sjutton år kanske?

Troligen syskon.

Mörka, mörka ögon.

Svart hår.

Vackra.

Och självsäkra.

I en och en halv timmes tid blir det skratt och fniss och prat på ömsom svenska, ömsom något språk från forna Jugoslavien och det blir mobilprat och ännu mera hejdlöst skratt och "då sa ja ba .. ja, du vet ...typ ... ba".

En av flickorna lägger sig raklång över tre säten och blottar en slät mage.

Då hörs från högtalaren tågvärdens röst som på invandrarsvenska meddelar att tåget är försenat och han hoppas att vi alla ska ha överseende med den saken.

Flickorna gapskrattar!

"Hörde do .., en jävla blatte som pratar i högtalaren ... hahahha, fy faaan, en jävla blatte!" säger en av dem och nu vrider dom sig av skratt och härmar mannens prat.

Det är ungefär då som vi passerar järnvägsstationen i Laholm.

Så var det.