lördag 27 december 2008

Lördagsfönstret ...



... är också mitt.

Liten Emil plockar stenar på stranden och lägger i sin mormors knä.

Till slut är där ett litet röse av vad han kallar "lakritsstenar".

Tavlan sitter på väggen ovanför soffan Ektorp och minner mig om vad som är viktigt här i livet.

5 kommentarer:

  1. Nu har du lyckats igen!
    Det är lite spännande att försöka hitta motivet i motivet.

    SvaraRadera
  2. Åh -lakritsstenar. Vad fint.
    Läser dina blogginlägg hemma hos min bror efter dagar utan cyberaktiviteter på julbesök i Sverige. KRAM kära du!

    SvaraRadera
  3. Vilken häftig och poetisk bild!

    SvaraRadera
  4. till er alla: det finns vissa dagar i ens liv som man vet att man aldrig kommer att glömma .., ja, om man nu inte blir dement, förstås.

    Det här var en sådan dag.
    Det var första eller andra sommaren som ensamseglare .., nej, den första .., och tillsammans med mannen som letade och fann ett hus på Österlen, var jag på stranden och Emil var där.

    Hela tiden gick lille lintotten där och letade fina stenar och så kom han med dem till sin mormor som är jag och lade dem i mitt knä .. - jag satt i en solstol - och till slut var där som ett litet, litet berg och en fågelfjäder blev som en flagga .., det var så helt underbart bara och jag var så LYCKLIG.

    SvaraRadera