Sover man till halv elva, blir allt galet.
Så när jag promenerar in till stan (det tar 2 minuter, men man säger så ..) och på gågatan möter min före detta arbetskamrat som numera är frisörska, så blir jag så häpen.
För mig, - rent mentalt - är ju klockan bara kring nio på morgonen.
"Oj, är du ledig idag?" utbrister jag häpet.
"Nää, jag har slutat för dagen ..", svarar hon leende.
Ja, just ja.
På Österporttorg är det som vanligt lördagsloppis.
Röd pil = mannen i svart.
Nu är stånden färre än vanligt .., men där finns tomtar, ljusstakar, juldukar, hemvävda och alldeles underbara handdukar i linne ("helt oanvända!" säger damen, men jag tillåter mig att tvivla ...), och där är ett bord med allehanda "rat", ja, sladdar och lampor och på marken ligger skridskor på rad.
Så jag tar upp herr Canon ur kappfickan och tar några bilder.
"Jaså, det är skor nu, i stället för händer?" säger en långbent man, helt klädd i svart ..., och med långt svart hår.
"Ja, jag inriktar mig numera allenast på vänsterskor ...", svarar jag och då smajlar mannen och frågar om jag inte kan ta en bild av hans sko och förresten vill han passa på och önska en God Jul.
Ungefär så var det.
Jag önskar att jag vaknade halv elva. Men tydligen har jag varit helt slut, för både B och jag sov 13(!) timmar i natt. Halv två petade han på mej. "Malin! Herregud, vi måste stiga upp!".
SvaraRaderaSå nu är dagen sannerligen helt bakochfram.
malin: det blev elva för mig .., det blev tolv för mig .., men jag har varit vaken massor mellan varven .., men ändå somnat om.
SvaraRaderaEn ny, bredare säng, som gjord för ..., två .., ska inhandlas ..-)
Jag vaknar kl. halv 8 vardag som söndag utom då jag måste ställa klockan på 5.50 eftersom MM fortfarande jobbar och åker bussen kl. 7.
SvaraRaderaMen sen brukar jag gå och lägga mig igen - åtminstone när det är svart ute - och sova till 8. Jag är nämligen alltid hungrig på morgonen...