Promenad på stan ...

Pensionatsvärden tycker att Överskottsbolaget är nästan i klass med Clas Ohlssons och det är inte långt ifrån att dom bruna ögonen tindrar när han får ge sig av just dit.

Själv vägrar jag.

I sten.

"Aldrig att jag ställer mig i evighetslånga köer och två öppna kassor och stressade människor!" säger jag.

Så han får cykla iväg alldeles ensam.

Själv går jag på stan och har det som bäst.

Jag tittar in i butiken Leran som ligger på en innergård där blågregnet väller från taken sommartid ...,och jag faller pladask för en liten kruka med tulpaner i när jag kommer till Levande Hem och ingen skyltar så fint som den innehaverskan!

Dessutom är hon så himla trevlig .. , mild och rar, liksom.

(Det är den krukan ni ser på bilden och några tulpaner som sticker upp lite hipp som happ.)

I en annan pytteliten och trång butik köper jag några blå hyacinter och så dom där tulpanerna; fem stycken och ååå, så fint det blir och mitt emot Mariakyrkan ringer pensionatsvärden och frågar hur mycket kapten Lintott väger och jag ringer till hans mamma, dr Böhlander, som ropar till lintotten och frågar.

"Tjugunieochetthalvt!" hojtar kapten Lintott och då vet vi det.

Kan det ha nåt med sommarens seglats i Bohuslän att göra kanske?

Kanske det, ja.

På Lindex är det hundra damer i kö och jag vänder i dörren.

Gågatan översvämmas av fortgående damer och herrar och Köpingebro IF säljer grillad korv och där är bingolottomannen i sin kur som viftar med några lotter och mitt emot café Diana möter jag självaste tomtegubben som säger att jag kan få lite godis om jag vill, men just då vill jag inte.

Jag vill bara hem till mig och slå mig ner i 31 kvadratmeter och tända ljus och äta en lussekatt och inte ryckas med i julhets och stress och köpvansinne.

Och nu är jag hemma.