Pensionatsvärden lagar min sandal.
En smålänning tar vara på allt.
För några dagar sedan berättar dagens namnsdagsbarn (som är min dotter) att någon har stulit hennes bankkort och tömt hennes konto, ja, sådant är ju helt underbart så här inför julen!
Och nu på morgonen ringer en upprörd pensionatsvärd och vittnar om hur illa ställt det är med ärligheten i vårt samhälle.
Han skulle just promenera till bussen, när han upptäcker att någon har norpat hans busskort till Hallandstrafiken!
"Ja, vi var ju på ABF och hade kursavslutning med ena kören igår och jag hade korten i jackans innerficka och inte tyckte jag väl att dom som var där .., att dom såg ut att vara tjyvaktiga inte ...!" säger han missmodigt.
(Värst av allt är ändå att nu måste pensionatsvärden ta bilen, denna oerhörda miljöfara, till jobbet ...).
"Du får väl skriva en insändare .., så där .. "du som tog .. jag såg dig nog ...", säger jag lite leende", men ändå upprört, för jag minns ju hur rasande jag själv var, då, när min moppe stals.
Det är för bedrövligt, vilket tjyvsamhälle vi lever i.
"Och ja, det är nästan så att jag håller med dig Elisabet .., det här med att hugga av händerna på tjyvar .,. ja, det är faktiskt inte en sån dum idé ..", säger den bestulne pensionatsvärden som minsann redan börjat formulera på den där insändaren och tack och hej!
Fem minuter senare ringer min telefon igen.
Det är pensionatsvärden.
Nu är det annat ljud i skällan.
"Ja, jag tar tillbaka allt om att hugga av händer .. jag hittade korten .,. jag hade lagt dem i skjortfickan i stället och jag som redan i tanken hade formulerat halva insändaren och den blev så bra .., ja, nu blir det ingen sådan!", säger han och låter aningen lyckligare.
Och tilltron till körsångare i allmänhet och alla andra halmstadbor i synnerhet, är återfunnen.
Sicken lycka!
Men vad roligt att höra att busskortet kom tillbaka. Ofta hittar jag likheter när du beskriver hall/smålänningen eftersom jag också är gift med en smålänning som var med om samma sak för några år sen. När han kom på bussen saknade han årskortet som han med bestämdhet hävdade att han lagt i innerfickan på sin jacka. Han fick köpa ett nytt månadskort och var något irriterad över det. Någon månad senare när jag skulle ta på mig min jacka som är likadan som hans så hittade jag hans årskort i min innerficka. Han hade mycket riktigt lagt det i innerfickan men i min jacka. För övrigt kan jag berätta att hans hoj rullat minst tretusen mil. Jag skrattar ofta när du beskriver PV och så ropar jag till min smålänning att han har en dubbelgångare;)
SvaraRadera*skrattar*... Vilken tur att han lät aningen lyckligare, och inte aningen missbelåten, över att han nu slapp skriva en insändare där han förespråkade avhuggna tjuv-händer... ;)
SvaraRaderaMen visst är det trist när man inte kan känna förtroende för sin omgivning. Här i trakterna pågår just nu en "inbrottsvåg" (kan det vara tio som drabbats, ungefär?) med villainbrott... och i morse läste jag i tidningen om en kvinna som varit ute med hunden på promenad, när hon alldeles oprovocerat blivit påhoppad av en hund och hans husse... rejält misshandlad blev hon visst, fick hjärnskakning och allt.
Jag undrar, kan det hänga ihop med lågkonjunkturen, tro...? Som följer på en längre period av tuffa "åtstramningar" för skjukskrivna och arbetslösa?
Du får gratulera pv till att han hittade igen busskortet i alla fall, och självklart vore det upprörande om han måste köra miljöovänlig bil i stället! :)
Puhu, vilken lättnad att körsångarna visade sig vara oskyldiga ;-)
SvaraRaderahaha, jag visste det! slarvpelle.
SvaraRaderamen det var tråkigt med din dotter. hade varit bättre om det med hennes bankkort hade visat sig vara ett litet misstag.
jag skulle handla på maxi en gång men det gick inte, för kortet ville inte fungera. till min fasa upptäckte jag att jag inte hade tillräckligt med pengar på mitt konto. någon måste ha stulit mina pengar, tyckte jag. tills jag räknade på det och insåg att jag helt enkelt slösat bort mina pengar. jag har ingen koll alls. jag vet hur slarvig jag är, ändå hittar jag alltid på att det är någon annan som snott mina saker. säkert var det någon som var inne i lägenheten och åt upp mina instuderingsfrågor till psykologin tidigare idag också.
Snälla fröken Hilda, är det ingen som lärt dig att skriva stor bokstav efter punkt.
SvaraRaderaI övrigt ett väldigt trevligt inlägg.
Pappa PV, som skäms över de tankar jag hade om besökarna på ABF igår kväll. Kan man skylla på åldern??
Nicoline: kanske smålänningar verkligen är ett släkte för sig ..-))
SvaraRaderaHälsa din säkerligen ytterst sympatiske man!
VS: Det här med inbrott är ett elände. När jag bodde i hus på landet, hade vi inbrott och vår cocker hade väl bara viftat på svansen och glatt hälsat Herr Tjuv välkommen! Efteråt, flera månader efteråt, var jag alltid orolig om jag kom hem först .., vi bodde ensligt till, inga grannar som kunde höra mig skrika om det värsta skulle hända ..
Christina: ja, KÖRSÅNGARE .., dom kan ju omöjligen vara tjyvaktiga ,-)
Hilda: hahaha .., jag tycker att det låter som ett släktdrag det där ..-).och man får verkligen skriva precis som man vill, även om ens pappa är lärare, så det så ,-) grattis förresten till den klarade tentan!
den ordmärkande pappan, tillika pensionatsvärden och MAGISTERN med stort M: det är lika så gott att du lägger av med såna där fostrande metoder .,. det går säkert inte ett dugg bättre med den självständiga dottern, som med kamraten i sydöst som inte följer och aldrig tänker följa ljuslagen!
så det så.
Mera till herr magister: dessutom brukar man ha frågetecken - ett sånt här ? -, efter frågor, typ "är det ingen som har lärt dig ...?" hälsar den obildade kassörskan nilsson.
SvaraRaderaHaha vad ni är roliga i era kommentarer!
SvaraRaderaFast usch så trist med bankkortet. Skulle händerna huggas av som straff skulle troligtvis samhället ha mycket mindre tjyverier.
(Kikar för säkerhets skull igenom kommentaren en extra gång så att punkter och stora bokstäver finns på plats.;)
mossfolk: jag tycker att det är praktiskt att skriva utan stora bokstäver (VERSALER, jag vet ...!)och ska nog börja med det jag med ..-)
SvaraRadera... och på tal om ordmärkeri, så får jag väl lov att anmärka på mitt eget sätt att stava till "sjukskrivna", i förra inlägget... ;)
SvaraRaderaAnnars hör jag att fröken Hilda har uppenbara likheter med min kära 18-åriga dotter! :)
Visionary Soul: haha .., den var bra .., skjukskrivna!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaTror jeg må fortelle en helt sann historie her,som handler om menn "som slenger m leppa".Min ex kritiserte meg stadig vekk,og spesiellt i forh. til å lage mat,som ikke var som moren sin.Han sa ,at du lager god mat ,men den smaker ikke som mor sin mat.En gang fikk jeg min forhenværende svigermor til å lage kålstuing til kjøttkakene.Da middagen var jeg servert spurte jeg hvordan kålstuingen smakte .Han sa at den var bra,men ikke som moren sin.Da svarte jeg at det var faktisk hun som hadde laget den.Svaret fra han var at da var hun nok uheldig denne gangen.Jeg lo,og jeg ler forsatt av det.Vi bor ikke sammen lengre,for den som undrer....
-B-
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaObs ,dette kom 2 ganger
SvaraRaderaIngen er perfekt ,sjøl ikke jeg
-B-
Bente: lätt ordnat .. jag bara klickade på papperskorgen .., nu är det bara ett!
SvaraRadera