... kommer från madamen som har flyttat från Sverige till södra Frankrike .., madame Monica som lär oss allt om försäkringspapper, sjukhusbesök, bilverkstäder, härliga middagar eller luncher och som visar oss vårliga bilder och gör, åtminstone bloggmadamen, grön av nån slags avund eller önskan att själv få uppleva just detta.
Tack! säger jag.
Hej Elisabet!
SvaraRaderaDu har fått en rosutmärkelse av mig.
Man tänker att en som redan flyttat hundratalet mil söderut kan flytta hundratalet till en dag. Vem vet.
SvaraRaderaFast jag tror inte att jag vill att det skulle gälla för mig. Det här är söder nog för mig - för Afrika är jag för gammal nu!
Linda: t a c k snälla!
SvaraRaderaannannan: Har man väl brutit upp en gång .., så tror jag att det blir lättare nästa; man vet att man klarar av det .., att det inte är så farligt som man tror.
Jag grät floder när vi flyttade från Malå, TROTS att det var frivilligt, men det gick ju bra ändå.
Hur långt som helst skulle jag dock inte vilja susa iväg ..-)
Kommentar från flyttmadamen ifråga: Har man flyttat mycket i sitt liv (pga pappajobb, skolor, jobb) och också rest och vistats mycket utomlands sedan tidiga år, då är det nog lättare att ta ett sånt här steg.
SvaraRaderaDet var inte madamens förslag, trots att det är hon som talar franskan och har mest erfarenhet sen tidigare av landet. Det var mannen, som till allas förvåning tyckte att vi skulle ta detta steg.
Ska man ta ett så stort sådant som en utlandsflytt innebär då får man passa på tidigt i den "tredje åldern" som fransmännen säger.
Aldrig längre söderöver för oss heller. Just nu är klimatet idealiskt. I somras när det var 37 grader varmt veckovis, då vill man INTE vara här eller längre söderöver. Inte jag iallafall.
Det man lär sig är att det är en vardag var man än slår sig ner. Man flyttar inte ifrån sig själv eller sina problem heller. Men att det också är nyttigt, utvecklande och fascinerande att lära sig ett nytt land, nya koder, förfina språket och att leva som invandrare trots gott mottagande.
Jag tror att vi tappar en del vänner trots idoga kommunikationsförsök. Men vi märker redan att vi håller på att få nya - det går, upp i åren!
Sen finns det förstås så många fördelar med en sån här region att jag gott kan förstå att många känner "avund" eller önskar att de också kunde bo så här. Inget hindrar att man tänker i den riktningen. Eller också kan man nöja sig med kortare nerslag, det går också!