Egentligen upphör jag aldrig att förvånas över hur anpassningspara djur är.
Tänk bara ..., tillsammans med sin mamma, moster och en massa syskon och kusiner, växer Pelle upp på landet utanför Ystad.
Han lever ett fritt liv; går och kommer som han vill och på våren är han borta i flera dagar och kommer hem sönderriven och mager .., då har han varit i slagsmål med andra kattherrar i trakten.
När Pelle är kanske tio år, riskerar att han att möta sin frälsare, ty då uppdagas att gammelhusses nya frus barn är allergiska och det blir så att Pelle får flytta till gammelmatte i stan.
Till en liten lägenhet på 31 kvm.
"Det kommer aldrig att gå!" säger många som vet.
Pelle är vettskrämd!
Han gömmer sig så snart bilar kör förbi och under två dagar ligger han mest under sängen och trycker.
På den tredje dagen vågar han sig fram.
Nu har det gått nästan två år.
Pelle har blivit Kung i sitt lillla rike som är lägenheten .., mest hela dagarna sover han på soffan eller i loppisfåtöljen och han har - visserligen under protest ... -, lärt sig att åka i kattbur ., varannan helg gör han mig sällskap på tåget .., tre timmar tar resan från Skåne till landet Halland .., och när vi kommer fram till Halmstad får han lämna buren och sitter sedan i mitt knä under bilresan till pensionatet och där skuttar han ut ur bilen .., spankulerar omkring lite och känner sig för .., sover i sin älsklingsfåtölj .., har en favoritplats i sängkammaren (han ligger bland travades segelbåtsdynor .., i som en liten grop ...) .., han vet var allt är och det är så tydligt att han känner sig hemma.
Och han har fått åka på charterresa till Alingsås och har bott hos den rara Elenor och hennes lilla hund Dino och det går också bra .., ja, så bra att han gömmer sig under hennes säng när det är dags att återvända hem.
Att ha sällskap hela dagarna och få godbitar av Elenor .., men ååå, sicken drömtillvaro!
Hyr mycket som helst är Pelle med om och han bara finner sig och putsar nosen och hans matte som är jag, ååå, jag tycker så mycket om honom så det känns som om hjärtat ska gå sönder.
Katter är verkligen fantastiska!
SvaraRaderaÅh vad jag blir rörd när jag läser dina fina ord om Pelle! Jag minns när du kommenterade en gång (för länge sen innan Pelle hade flyttat in) på min blogg att du skulle vilja ha en katt igen. Det var väl någon gång när jag hade en kattbild på bloggen.
Vad glad jag är att du fick din kattvän till slut! :-)
londongirl: ,-)
SvaraRaderaSom alltid fascineras jag av minnet hos bloggvännerna ..-)
Du är rar du.
Anpassningsbar.....tja, har han nåt val? Vill han inte och kryper under sängen kommer ju matte efter och hämtar honom ;-)
SvaraRaderaOch som vanligt när vi ska mot Ystadshållet (ska till O och GI) befinner du dig nån annanstans :-)
SvaraRaderaUnderbar katt du har som följer matte i vad hon gör! Önskar dig en fin helg! Du har en utmärkelse att hämta på min blogg/Kramar Tussegumman
SvaraRaderaJag brukar säga att Lurvig är så väldigt okomplicerad. Det låter som ett ord som skulle passa bra in på Pelle också :)
SvaraRaderaJa, det är inte klokt vad man fäster sig vid de små liven!
SvaraRaderaPelle ser verkligen ut som en praktkatt.
anitha: jo, han har ett val .. han hade kunnat sura och trilskas och bara ligga och deppa ..-)
SvaraRaderatussegumman: TACK! Så rart av dig!
mossfolk: precis rätt ord för Pelle!
Okomplicerad .., han bara finner sig i det mesta.
christina: tänk, så fattigt livet skulle vara utan dem!