Kvällen innan mamma dör.
Hennes hand i min.
Vilken tur att jag har med mig kameran!
När klockan är tjugo minuter i två natten mot idag, vaknar jag och har våldsam hicka.
Det är en sån där hicka som gör ont och den vill liksom inte upphöra.
Då, plötsligt, åker jag baklänges i tiden.
Jag är sex, sju år och står i köket hemma i Malå .., och vid diskbänken står mamma.
Hon har på sig sitt förkläde som knäpps bakom halsen och nu hör hon att jag hickar .., - det gör jag ofta som lillflicka - och mamma slutar plötligt att diska .., hon vänder sig om mot mig och lyfter högerhanden .., viftar lite med pekfingret.
"Eliza ...! Eliza! Hicka EN ENDA GÅNG TILL ., bara en enda gång till .., ja, hicka nu ...! En enda gång till, så ska du få en krona .., titta på mig nu ..., nåå ... hicka nu ...!" säger hon och tittar på mig allvarlig blick.
Och jag tittar på henne och försöker verkligen att hicka, men inte!
Den har försvunnit!
Och nu är jag femtiofem år och ligger i min säng och hör och ser min mamma och hon viftar med fingret och säger att "Eliza .., hicka bara en enda gång till!" och jag försöker och försöker ... och tänk .., det fungerar den här gången också!
Hickan försvinner!
Och mamma ler emot mig och jag tänker att det är omöjligt, hon är ju död, men hon står där och ler så varmt och så plötsigt bara .., är hon borta!
Och jag sätter mig upp i sängen och tittar mig omkring ., det är som om mamma har varit i rummet .., som om hon har varit alldeles, alldeles nära!
Det är som om hon har stått intill sängen!
När jag drar täcket om mig en stund senare .., upptäcker jag att kinden är våt av tårar.
Vilket möte det blev!
En fantastisk bild med berörande djup!
SvaraRaderaOj vad jag tycker mycket om dig, min vän.
SvaraRaderaPV
Å jag drömde om M inatt. Vi var på någon konstig badort och skulle hitta en fin sandstrand..... Konstig dröm på sätt och vis men han var så äkta i den. Har hittills inte drömt drömmar som han varit med i men inatt var det verkligen en sådan.
SvaraRaderaÅ vet Du en sak.... nästan exakt på orden som PV skriver... så skriver M till mig i ett och annat mess....
Så är det!
Klart hon var där
SvaraRaderaVilket fint möte!
SvaraRaderaNu blir jag alldeles blank i ögonen.
SvaraRaderaDu beskriver det så himla fint.
Till Eva (välkommen!), PV, Turtlan, Bonita, Eva och madame Alvner: det är första gången jag har drömt om mamma på det här viset, sedan hon dog.
SvaraRaderaOch det var helt ofattbart ..., jag visste inte om det hade hänt eller om jag bara drömde?
Men hickan gick över. Precis som då.
Jag beundrar dig. För så mycket som du berättar på en öppen blogg om det högst privata skulle jag nog inte kunna klara.
SvaraRaderaMen det är beundransvärt eftersom du klarar den svåra balansgången!
Klart du slutar hicka när mamma säger åt dig också:-)
Monet: men du förstår Monet, att det är bara en bråkdel av allt som jag berättar om ..-)
SvaraRaderaOch det här är inget som jag tycker är hemskt .., om mamma ..., det är ju nånting helt mänskligt, tycker jag.
Och jag har inte så många läsare och dom jag har, dom är som vänner.
Klart dom, vi, är dina vänner - i den här sfären finns väl ingen som vill någon annat än väl?!
SvaraRaderaOch jag tycker fortfarande att det är fint och allmänmänskligt berörande det du berättar. Jag är full av beundran inför att du klarar det utan att det blir fel, det var det jag skrev och menade.
Jag, däremot, är ny i bloggvärlden och vet inte om jag själv hade klarat att lägga ut den sortens djupt berörande inlägg.
Även om det inte alls är konstigt, det är ju som du säger helt mänskligt.
Och det är bra att några vågar. Och visar oss andra att det inte är så farligt. Kanske.
Skön lördagskväll med Pelle med fisk och väntan och längtan efter både pv och barnbarn och med lördagstv-program i en salig röra önskar jag dig!
Åh, som vanligt berör dina ord.
SvaraRaderaOch jag vill minnas att du en gång för några månader sedan skrev att din mor aldrig dyker upp i dina drömmar, så där som andra talar om. Och jag svarade att för mig sker det alltmer ofta.
Kanske är det så, att det sker när man är mogen för det. Eller kanske när den som försvunnit kommit till ro?
Åh... det kniper till i hjärtat.
SvaraRaderaVad fint!