Det är den helgen som minstingen ska bli döpt.
Eller kanske har det redan hänt.
Nittonhundraåttiosex är året.
Vi sitter i vardagsrummet som har utsikt över sjön och bergen och äter tårta och mina hembakade gifflar.
På bordet står näverkopparna som min morbror gjorde.
Och lillkillen som har fått tre namn, sitter tryggt i Anna-Pannas knä.
(Och tänk .., tjugotvå år senare har samma gosse,alldeles nyss, ätit plättar hos sin mamma och nu bär det iväg med tåget till Malmö för praktik i utryckningstjänst.
Han säger, med ögon som glittrar, att nånting roligare har han aldrig i sitt liv varit med om!)
Åh, saknar man inte ihjäl sig när de flyttar??? Min har precis fyllt sex år och jag saknar honom redan...;o)
SvaraRaderaMaruschka: (välkommen!!) Jo, fast man vänjer sig.
SvaraRaderaOch sista gymnasieåren bodde sonen hos sin pappa, så man blir förstås van ..-)
Tänk att vi blivit äldre Anna-Panna och jag som är lika unga... Hm märkligt det där. Får nostalgitripp när jag ser mjölförpackningen på bordet. Vilket rabalder det var när de försvann... Nittonhundraåttisex.... låter så himla längesen... Jag känner mig inte en dag äldre?!
SvaraRaderaAlex: Ja, jag minns från vår flytt från Sthlm till Malå, att i flera ÅR pågick det en debatt om just mjölkförpackningarna hemma. Döless på detta skrev jag en insändare om just det tjatet .., jag minns det sååå väl.
SvaraRaderaVi köper fortfarande mjölk i denna typ av mjölkförpackningar här där jag bor; numera är de dock en smula lägre och med rektangulär botten istället för kvadratisk = ännu bättre tycker jag.
SvaraRaderaFalköpings mejeri levererar i dessa braiga förpackningar!
Jag ränkte också på brikpaketen när jag såg bilden. De var bättre. Men vem i hela friden är det som sitter till höger?
SvaraRaderaVänster menar jag.
SvaraRadera