På pricken ett år sedan ...

Bild: på stranden nere på Råå i Helsingborg.
Bloggmadamen tog bilden.

... är det sedan jag träffade en pensionatsvärd från Halland.

På den tiden har hur mycket som helst hunnit hända.

Jag har, i början av april förra året, förlorat min mamma .., två veckor senare ramlat på lagret och brutit handleden .., ytterligare en vecka senare fått veta att syster nummer två har dråsat ner från en stege, slagit huvudet i en stenmur och då befinner sig på intensiven i Adelaide ..., jag har firat midsommar i landet Halland, varit kräksjuk av nervositet och gått i Samlad Tropp .., besökt Alingsås ett flertal gånger .., haft såväl Leina som Ellis och före detta svägerskan på pensionatsvisit .., jag har hälsat på i landet Småland och träffat en energimedveten storebror och hans fru och dotter, samt en mörkhyad organist från London .., och tillsammans med pensionatsvärden har det blivit besök hos barn och barnbarn i Stockholm och vi har rest till Irland och kört på vänster sida av vägen och tappat bort oss i en rondell och kvällspromenerat i staden Westport .., vi har ätit wokmiddag hos Kjell och Gerd på en campingplats och hälsat på hos hemifrån-kerstin, hennes väninna Maja och kerstins man Svenne i en hyrstuga ... och vi har spelat När och Fjärran och övernattat hos ellis och hennes sambo i landet Västmanland .., ätit middag hos Hans och Ingrid i Falun och suttit nära havet med Eva och hennes man och med Kent och Gunilla i segelbåten och vi har varit på konsert (närapå kräkläge då med ...) i Halmstad och lyssnat till Sven Zetterberg och ätit grillmiddag med Anna-Karin, Hanne och hunden Frida och vi har tittat in hos den inte alldeles purunge Axel Jonsson i Heberg och fått en provtur i hans gröna Cadillac .., vi har pratat en hel kväll med hemifrån-Torun och varit på personalfest med affärsarbetskamraterna på Öja Krog och jag har närapå lyckats skrämma livet av pensionatsvärden när jag körde på fel sida av motorvägen.
Och tänk, att den annars så sjösjuka bloggmadamen, har suttit ombord på en segelbåt .., från Ystad till Kåseberga och med en liten lintott som Kapten!

Och varannan helg kommer pensionatsvärden hit och varannan helg åker jag norrut.

Det är inte klokt så mycket som kan hända på ett enda år!

Och alldeles förfärligt tomt blir det efter en helg tillsammans.

Alldeles tyst i min lilla lägenhet.

Ingen att kura intill i sängen.

Ja, förutom Pelle, förstås.

För så är det, att man vänjer sig snabbt.