måndag 23 februari 2009

Kväller ...


På morgonen hos Torun .., jag skriver brev på kylskåpsdörren.


Intill döden trött är jag när arbetsdagen är tillända.

Jag stupar på soffan och får nästan ingenting gjort.

I lägenheten finns spår av sonen.

Stora pojkskor nedanför elementet.

Ett mammahjärta som blir varmt.

Och Pelle är trött.

Förstrött tittar jag på danska 1:an.

En kvinna ammar sitt barn .., kvinnans bröst är som tomma påsar som vilar mot hennes mage.

Telefonen ringer.

I andra änden av luren hörs Torun som ska låna min lägenhet i helgen, ja, tillsammans med sin dotter.

Det blir surr om bageriets öppettider .., nyckelavlämning .., mat till Pelle .., att jag renbäddar innan jag åker .., och att hon inte behöver oroa sig för oordningen i mina garderober; dom som innehåller allt annat utom kläder.

Kuddar i massor, till exempel.

Hos Torun och hennes familj har jag tillbringat två nätter och jag har tagits emot med den allra största gästfrihet.

Jag har, liggandes raklång på deras soffa med katten Ciara på magen, känt mig som hemma.

Verkligen som hemma.

Och jag tänker på hur mycket vänskap betyder.

Och hur annorlunda det är, då, när man under några år har vandrat ensam ute på livets stora savann ..., och så hittar man en flock som säger ..."kom till oss, här får du sova .., vi håller vakt ., du behöver inte känna dig ensam .., kom och lägg dig här vid elden!"

Och man kurar ihop, kanske inte alldeles intill flocken, utan en bit ifrån .., men värmen når fram och man somnar tryggt.

Just så var det hos Torun och Mikael.

Det är vad jag tänker på när vi har pratat färdigt.

3 kommentarer:

  1. Hu, jag känner hur trött du är... tur att du inte har så mycket plats att röja... om jag skulle låna ut vårt hus skulle jag få städa i tre veckor först... (Jag är en sån där falsk jäkel som vill att alla ska tro att jag är riktigt prydlig!)

    SvaraRadera
  2. Bloggblad: ja, jag är så trött, så det är inte sant.
    Jag ska lägga mig genast .., längtar bara tills arbetspasset är klart i morgon.

    Det är säkert detta att jag nu VET att det är så få timmar kvar .., som gör att jag slappnar av.

    SvaraRadera
  3. Nu får du i alla fall en välförtjänt ledighet - och jag får komma ut i stora världen ;)

    SvaraRadera