Så här ser ett gäng Änglar ut.
Bara så ni vet.
Först åker vi till Olof Viktors i Glemminge och tar en söndagsfika och jag köper två exemplar av det jättegoda fruktbrödet som bara blir ljuvligare ju längre det får ligga.
Och jag tänker på mamma och hur roligt det var att låta henne smaka på alldeles nybakat bröd.
"Snälla, sväng förbi Ejdern ...", ber jag pensionatsvärden.
Så det gör han.
Och jag ringer på dörren som jag har gått ut och in genom så många gånger under sju års tid och det är Birgitta som öppnar.
"Men kom in! Ejdern firar 15 år idag!" säger hon och förresten finns det post till dödsboet och jag tittar in i köket/allrummet och där nästan alla ur personalen .., utom den rara Ingrid som kanske är ledig?
Så roligt det är att se dem alla!
Det blir ett kramkalas och mycket värme och som alltid blir jag så rörd när jag ser Marie som var mammas kontaktperson och där står Eva-Lena som var den som ringde när mamma bara hade minuter kvar .., det var hon som satt så stilla i en fåtölj när jag senare på kvällen kastade mig på den då tomma sängen,, då när mamma inte längre fanns i livet och Fonus hade hämtat henne .., det var då jag grät så hejdlöst och försökte känna doften av mamma i kudden!
Och där är Ilona som ställde sig nästan i givakt vid mammas säng och bugade och tänk, att vissa saker glömmer man aldrig.
Dom här kvinnorna, precis allesammans, är ingenting annat än ä n g l a r!
Just så.
Å, så känsligt.... och gulligt skrivet.
SvaraRaderaDet här, Elisabet, är så otroligt fint. Att din mamma fick bo så här och ha det så här under sin sista tid känns nästan förunderligt när man sett den andra sidan av åldringsvård i Sverige av idag.
SvaraRaderaOch att du, som den rara människa du är, fortsatt åker förbi och hälsar på och får en så varm stund är väl inte så konstigt? Ge och du får - så är det ju!
bloggblad och monet: jag har ju sagt det tusen gånger .., det finns inga ord för hur bra mamma hade det på Ejdern!
SvaraRaderaSååå fin personal!
Sånt fint omhändertagande av patienterna!