Den röda cykeln är min.
Den blå cykeln tillhör pensionatvärden.
Stranden är allas.
Sexton veckor .., det är inte särskilt långt dit .., tänk, då kan man cykla ner till stranden och ta med sig picknickkorg och lyssna till vågskvalpet.
När man tänker på det, då får man hopp.
Stopp o belägg (eller som Hilda sa när hon var liten: Stopp o gå o lägg)
SvaraRaderaDetta är ICKE min cykel. Min är röd, dessutom av dammodell, och jag vill på intet sätt irritera en eventuell bloggläsare som äger denna vackra blå dito.
Bara som ett klarläggande
PV
Jag väntar på första tofsvipan, den kan dyka upp om någon eller några veckor - sedan känns våren och sommaren betydligt närmare!
SvaraRaderaSådana perspektiv behöver vi i denna g r å a tid!
SvaraRaderaFy bubblan för den här vintern!
Om bara sex veckor ska jag slänga mig i Andamanska havet och inte stiga upp på två veckor......
SvaraRaderaPV: men .., vems är det då?
SvaraRaderaJag kommer inte ens ihåg!
Mian: och här är en som älskar Tofsvipor .. jag brukade prata med dem när jag var ute och promenerade vid åkrarna .., härmade dem och så svarade herr Vipa.
Hedgren: jepp! Absolut.
Gerd: ja, du lär du bli skrynklig i skinnet ..-)