fredag 13 februari 2009

På Spåret ....



I väntkuren vid järnvägsstationen hamnar jag intill tre unga flickor.

Sexton, sjutton år kanske.

Det är femton minuter tills tåget ska lämna stationen och på den tiden hinner flickorna diskutera nästan allt mellan himmel och jord.

Mest handlar det om andra tjejer.

Klasskamrater.

"Fy faaaan, vilken jävla f*tta hon är .., du vet hon .., ja, hon berättade för mig hur många killar hon hade kn*llat med och jag sa va faaaan .., och sen, ba, när jag sa hur vilka jag hade kn*llat med, så var det ju fan många fler, ni skulle ha sett hur hon gapa, va ...?" säger den blonderade flickan som sitter med benen i kors.

Och så loskar hon på en Metro som ligger på marken framför henne.

Elva loskor inom loppet av femton minuter.

På andra sidan järnvägsspåret går en flicka omkring lite förstrött.

"Kolla henne, fy faaaan, hon ser ju ut som en jävla skogsmulle!" säger den blonderade intill mig och ååå, så dom skrattar.

Då kan jag inte hålla mig längre.

"Hör ni .., tänk om jag hade varit den flickans mamma .., hur hade det känts tror ni ...?" säger jag och flickorna ryggar för ett ögonblick till och tittar på tanten intill, hon med katten i sin bur som står där intill losk-tidningen och en av flickorna fnyser och säger .."jaaaa, daaagens ungdom ..., hahaha ...!"

Sen kommer tåget och alla gör sig redo för avfärd och jag tänker att ..., jaha, ja .., det är den generationen man ska bli vårdad av när man sitter av hemmet.

I Skurup stiger flickorna av.

En av dem säger skrattande att hon har sån lust att bli aspackad ikväll.

Just så var det.

(Och en helt annan variant av tågresa blev det från Malmö till Halmstad .., en resa fylld av glädje och värme .., men det berättar jag om senare, efter maten!)

11 kommentarer:

  1. Ja man blir lite ledsen. Och funderar en smula på föräldrarna. Är de också "aspackade" när det är fredagkväll månntro? Det är ju ur den egna osäkerheten som skitsnacket kommer.

    SvaraRadera
  2. Bra att du sa något, ibland tror jag att jag är ensam om det. Men det ligger ju lite i mitt syv-jobb att lägga mig i.
    Bra gjort

    SvaraRadera
  3. Vilken bra kommentar!
    Hoppas den får dem att tänka två gånger nästa gång ...

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på de små flickorna i inlägget du skrev före. Att glada, fina små flickor blir tuffa tjejer som spottar och vräker ur sig en massa skit. Så tråkigt. (lika tråkigt om det hade varit killar)

    SvaraRadera
  5. Vilken tur att det finns ungdomar, tonårsflickor som inte är så där.
    Jag har ett gäng boende på min gård - så söta och så halvvuxna -men alltid så fina och säger hej -även om alla inte känner mig.

    Och en av flickorna, som bor i min trappuppgång bjöd hem mig på ett glas champange när hon tog studenten förra våren.
    Hon ska bli konstnär (hoppas jag också) hon är färgstark och målar med färger lika granna som Frida Kahlos.
    Nu i vinter jobbar hon extra på äldreboendet som i ligger närheten och säger att hon blir stimulerad av alla "galna" härliga gamla tanter! Du får flytta hit när det är dax Elisabet!

    SvaraRadera
  6. Jag är också av den meningen att man bör reagera. Visa att man hört, att man ogillar, att man lagt märke till, sett... Kort sagt, att få, i det här fallet, tjejerna att kanske tänka till. Inte i just det där ögonblicket, men någon gång i framtiden. Nära eller längre bort.

    SvaraRadera
  7. Ja, jag som precis nu på fredagskvällen har gått rakt genom staden, korsat tågstationen, ett torg och passerat två uteställen, kan precis se dem framför mig.

    SvaraRadera
  8. Men fy...
    Okej, med risk för att låta präktig nudå... så är det väl tur att det finns sådana som mig och mina bekanta i samma ålder som aldrig skulle bete sig sådär, eller betett sig så när man var i den åldern.

    "Vi" kan också ta hand om dig på hemmet när det blir dags. ;) Vi kommer vara lite äldre än de där spottande flickorna, men det betyder väl att vi kommer kunna ta dem i örat. ;)

    SvaraRadera
  9. Till er alla: om jag inte minns fel upplevde jag precis nåt liknande för några månader sedan .., det kanske vara samma flickor och jo, jag vet att långt ifrån alla är så här .., sååå många fina ungdomar som man möter i affären, t.ex.

    Men att jargongen är hårdare nu än förut ..., alltså att flickor sitter och spottar/loskar och pratar som värsta ... , jag vet inte vad .., ja, jag hör ju att det låter så moraliskt och som om det vore värre att flickor gör det .., det kanske inte är så .., men .. ja, jag fattar det inte!

    Det känns som om kvinnor tar efter det absolut SÄMSTA från det motsatta könet.

    SvaraRadera
  10. Du skriver alltid så bra du Elisabet : )

    SvaraRadera