fredag 20 mars 2009

Är man lillasyster, så är man ...


Från filmen ....

Jo, jo, nu har jag minsann fått uppläxning av min australiensyrra.

Jag har tyckt alldeles fel om filmen Slumdog Millionaire, den vi såg häromkvällen i Halmstad.

Så här skriver hon:

"Såg på din blog att du inte var helt frälst av denna film. Jag älskade den och det gjorde även
Janne, Bosse o Inga och även Ylva o Håkan, som ju har bott 1 år i Indien.

Både Fredrik och Alex tyckte tyckte att den var helt fantastisk, väl värd de Oscars den fick.

Men, men smaken är ju olika.


Har du sett Benjamin Button......

Även det en underbar film, som alla mina bekanta älskar, t.o.m. janne, som jag inte trodde skulle gilla den."

Men kära storasyster (inte visste jag att du läser här ...-), jag tyckte om allt, utom slutet, det blev för patetiskt!

Annars var den jättebra!

7 kommentarer:

  1. Jag har inte sett filmen, men har nog tänkt att just slutet är väl amerikanskt, för annars tror jag inte att den fått alla priser.

    Du skrev efter du sett filmen att du inte var lika säker på att du vill åka till Indien. Vad i filmen fick dig att tveka?

    SvaraRadera
  2. Jag blev lite tveksam, när jag i söndags fick höra att de barn som medverkar, trots att de blivit väl omhändertagna under inspelning och fått hjälp att återgå till sina vanliga liv, inte mår bra.

    De vill tillbaka till den glittriga och förföriska filmvärlden.

    Barnstjärnekarriärer har vi sett många. Få har varit lyckliga. Snarare tvärtom. Ex. Judy Garland. Shirley Temple är väl den enda, som det gått någotsånär bra för.

    SvaraRadera
  3. Inte sett filmen men stå på dig lillsyrran! Är själv lillasyster. Och det vet alla att vi är kreativa, lite mer orädda och vågar mer. Ofta smartare också. Men storasyskon blir lite avundsjuka då och ska kritisera och tillrättvisa. Go on Elisabet! Du skriver väldigt bra, har en mycket fin berättarstil, du kan jämföra i många bloggar, politikers och kändisars, de kan knappt skriva eller uttrycka sig, är förvånande låg nivå på de flestas. Kram

    SvaraRadera
  4. Panter: jag har alltid längtat efter att besöka Det Riktiga Indien .., allt myller och hela rubbet. Men ..., när jag såg bilderna och trängseln och alla ljuden, då ville jag ducka. Nu kan det ju bero på att jag nyss har varit så enbarmligt trött och slut på?
    För nu .., nu vill jag ändå dit någon gång.

    Bert: har du sett filmen?
    Den är verkligen bra, men slutet och en bit innan, det förtog allt för mig nästan.
    Det blev alldeles för smörigt.
    Fram till dess, var den en tiopoängare.

    Annas mamma: haha ...! Nu skrev jag det med ett leende på läpparna .., men är man lillasyster så är man ju ..-))

    SvaraRadera
  5. Men jag tror inte att jag ändrar uppfattning om hur barnen behandlas, även om jag skulle tycka om filmen.

    SvaraRadera
  6. Men hallå? Skriver en storasyster. Och faller förstås direkt in i kategorien "avundsjuk, ska kritisera och tillrättavisa"!

    Vad är det för trams? Vi, de första i syskonskaran får minsann ta vår beskärda del av att vara prövobarn och uppfylla föräldraönskningar och bli jäkligt ansvarstagande - och smarta:-)(De flesta som lyckas i affärsliv, blir presidenter eller astronauter är förstabarn dessutom).

    Något tröttsamt är det därför att vara allmänt föremål för generaliserande kritiska bedömningar från dem som inte är födda först. Vi har alla vår roll i en syskonskara och att bara för att man är lillasyster tillvita sig all kreativitet och allt mod jämfört med de övriga tycker jag känns rätt fånigt faktiskt.

    Min bästa syster i en skara på fyra där jag är äldst (vilket man faktiskt inte kan hjälpa) är min allra yngstaste käraste lillasyster, elva år yngre än jag.

    Så det så, som jag tror lillasyster Elisabet ibland skriver:-)

    Om filmerna vet jag inte ett smack, de finns inte på den franska kartan.

    SvaraRadera
  7. Monet: ja, men se där ..! Ingen tvekan om att madame Monet är en storasyster ..-)

    Nu var det ju inte lillasystern/bloggmadamen som skrev det där om kreativ och allt annat, det var Annas mamma och visserligen är jag mamma till Anna, men inte den Anna.

    Men .., är man tio och tretton år yngre än sina storasystrar, då kan jag lova dig att man blev kommenderad ..-)

    (men också älskad ....).

    Och att storasyskon gärna bestämmer och fortsätter att bestämma, det hävdar jag bestämt.

    Det betyder INTE att dom är elaka eller nåt sånt och självklart finns undantag ..., hälsar lillasystern/sladdbarnet, särbo till mellanbarnet PV. (Tre bröder. Vi är tre systrar).

    SvaraRadera