Här står jag och skäms.
I en kommentar hos en rar kvinna försöker jag skoja till det.
Men inte syns det i bokstäverna inte .., att jag skriver det hela med ett leende.
Nä, jag är som vanligt alldeles för impulsiv.
Nu skäms jag ögonen ur mig och vill, från hjärtat be om förlåtelse.
Elisabet.
Det är ju egentligen det som är det fina i kråksången, att kunna få till det så att mottagaren ser ens eget leende.
SvaraRaderaOch det kan ju du!!
Det är vi många som vet :)
Men är du säker på att det blev "fel" ???
SvaraRaderaDen rara människan kanske visst förstod? Eller?
Men hallå inte kan du stå där i vrån hela kvällen Bettan! :-)
Meddelande från Halland.
SvaraRaderaBloggmadamen vågar inte närma sig datorn mer ikväll. Kanske att hon vågar ta en titt på den i morgon. Just nu går hon långa, så långa det nu kan bli på 31 kvadrat, omvägar runt densamma. Tänk som det kan bli.
Jag tycker det vore bättre om hon kom till Hallland istället.
PV
Det går snabbt att trycka på tangenterna ibland... Nu kan jag däremot inte förstå hur någon skulle tro att du som verkar ha världens största hjärta skulle skriva något som var menat som en dumhet!
SvaraRaderaDet förstår inte heller jag. Du skriver alltid med glimten i ögat, på ett mkt ödmjukt sätt.
SvaraRaderaTill er alla: men det blev verkligen fel den här gången och det kan jag förstå.
SvaraRaderaMan ser inte på bokstäver hur det låter ibland.
Det gjorde det INTE nu.
Nåja.
Man lär så länge man lever, förhoppningsvis.
Ingen har trott att Elisabet menat något elakt. Det är inte alls något sådant. Det här har mailats om och sagts att allt är väl och nu glömmer vi det.
SvaraRaderaDet var en tanklöshet som råkade träffa ett trasigt hjärta.
SvaraRaderaHär kommer lite stöttningskramar från en som vet ungefär hur det är.
SvaraRaderaDet uppenbara för en själv, kan tolkas så annorlunda av nån annan. Spontanitet, humor och speciellt ironi kan lätt liksom bli "fel" hos läsaren.
Det är väl kanske också därför det ofta används förstärkande/förklarande smileys i många texter, så att det förhoppningsvis ska vara glasklart.
Usch vad det känns jobbigt om/när nån blir ledsen eller stött, när det absolut inte var ens mening.
Det kan gnaga ett tag inuti...
Vad är det som har hänt? Hittar ingenting upphetsande när jag surfar runt. Elisabet som är så seriös och klart när så många läser din blog så är det någon som kan missförstå.Tänker ibland på det i sms, vill ju få med så mkt som möjligt, ibland när jag läser dem sen, "men oj, detta kan ju tolkas som motsatsen" och så får ett till gå iväg. Men det beror väldigt på mottagaren hur det tolkas, hur väl man känner varandra. Sov gott!
SvaraRaderaS o F och Annas mamma: det är precis som Anonym säger.
SvaraRaderaJag missförstod nånting i inlägget och skrev så klantigt, så det missförstods också.
Och det är bra att man får veta det .., speciellt när man som undertecknad är oerhört impulsiv och tvärskriver och att jag sitter och ler lite när bokstäverna kommer på pränt, det ser man ju inte.
Tack och stor kram till dig Anonym som inte är Anonym för mig ..-)
Apropå fotot, jag är nog lite trött, för jag måste titta ett tag för att se två ben:-) Förklaringen är nog den att jag i 15 timmar skött om ett mycket livligt barn som dessutom tränat på Cirkus Cirkör på em och sedan hade låååång föreställning hemma resten av dagen, vid matbord, utomhus, ja hela tiden. Var klarvaken vid godnattsagan men nyss gick jag ut och pustade ut. Hon ville då ha mjölk, fick det och tog ny fart. Men då gick jag ut igen och det är tyst nu. Puhhh.
SvaraRaderaAnnas mamma: haha .. ja, nog är det två ben, alltid ..-) hälsar en annan Annas mamma.
SvaraRadera