Och så tar jag bilen och kör till närmaste Apotek som ligger i Getinge, en tretton-fjorton kilometer från pensionatet.
Himlen är blå och tänk, det känns som den allra första vårdagen!
Bilrutan vevas ner ..., och jag tittar ut över landskapet som är så annorlunda mot för Skånes.
Här är mer kuperat .., flera gärsgårdar .., här finns mer av röda stugor med vita knutar.
Apoteket är pyttelitet och jag köper Panodil, Ibumetin och en digital termometer.
Handlar lite på Konsum, som håller på att byggas om.
På en lapp ber föreståndaren om ursäkt för röran.
Sedan hemåt.
I lite mer än ett års tid har jag av och till besökt landet Halland i allmänhet och kuststräckan mellan Halmstad och Falkenberg i synnerhet och nu börjar en slags hemmakänsla att flytta in i mitt hjärta.
Det är precis som när en hundvalp börjar att känna sig trygg .., snurrar runt-runt-runt och sedan lägger sig tillrätta i korgen.
Precis så.
Och det blir som det alltid blir med bloggmadamen .., det tar t i d innan jag vågar mig ut på egna äventyr .., men nu vågar jag .., och jag låter GPS-madamen ligga i baksätet och litar helt på mig själv .., jag snirklar runt lite i Getinge, tittar bara .., sedan hemåt igen, mot pensionatet.
Halvvägs framme, på höger sida, ligger Steninge kyrka.
Den påminner om den i Eftra och jag parkerar bilen .., kollar så att kameran ligger i kappfickan och så tar jag mig en runda på den lilla kyrkogården.
Såå annorlunda det är mot för hemma i Malå!
Där står det "Skogsarbetare" eller "Förre gruvarbetaren ..." på gravstenarna .,. här är det mest lantbrukare och sjömän ..., och den allra största stenen, den har herr Polisintendenten.
På en sten står namnen Gustaf och Ingrid Johansson.
Gustaf visar sig vara född i Eftra och Ingrid, ja, hon kommer från Trehörningsjö.
Från Ångermanland, alltså.
Såväl Gustaf som hans hustru slutade sina liv i Sydafrika.
"De glömde aldrig sitt fädernesland ...", står det längst ner på stenen och jag tänker på hur olika våra liv blir .., hur kom det sig att Gustaf och Ingrid hamnade i just Sydafrika?
Och jag vandrar vidare.
På en nyligen grävd grav ligger färska blommor.
Det är Karl Josef som inte längre är i livet och på små, vita lappar står tackord skrivna.
Någon tackar för alla trevliga fester och för härlig musik .., andra för kunskapen om jorden.
När jag senare kommer hem till den sjuke pensionatsvärden och berättar om blommorna och besöket på kyrkogården .., vaknar han till.
"Jahaja .., ja, det är Karl Josef Norén .,. han hade plantskola i Steninge och var ett riktigt original .., just det ja, jag såg dödsrunan i förra veckan ...", säger han.
Och jag räcker honom termometern och efter en stund säger han ..."37.5 ...".
"Aldrig i livet, du har minst trettionio!" säger jag tvärsäkert och så börjar han om igen och kollar.
Det visar sig att det är precis vad han har .., trettionioochfem och jag tycker så synd om honom!
Nu har jag öppnat fönstret i sjuksalen .., småfåglarna kvittrar .., det låter verkligen som vår!
Usch, det låter inge vidare med din pensionatsvärd tycker jag. Och du måste åka hem i morgon?
SvaraRaderaTur att han har dig som ser till att han får Värme, Vätska, Vila och så lite Panodil på det. Treo tycker jag tar ner feber bäst men det där är ju individuellt. Har han bara feber, inte andra symptom?
Kanske Vasaloppsbacill, kan ju vara en och annan sjuk person i trängselspåret kan man tänka sig. Och så den fysiska utmattningen på det. God bättring önskas.
Och min erfarenhet av sjuka män är att dom just blir EXTREMT sjuka, även vid 37,5. Och bara burrar ner sig och vill sova:-)
Monet: ja, jag MÅSTE verkligen.
SvaraRaderaTyvärr. Jag försöker att beveka honom att följa mig .., om jag kör och han får ligga där bak .., med Panodil gick febern ner till 37.5 .., tänk, så skönt.
För mig är Treo den enda saliggörande tabletten. Har jag huvudvärk eller vad som helst, tar jag en Treo. Inom en kvart är värken borta.
Jag finns i jour om Du behöver assistans vårda honom ;-)
SvaraRaderaRikligt med dryck, PAnodil och vila är bästa bot.
Min teorri är att förkylningen utlöstes av att immunförsvaret får sig en DIPP efter en sån rejäl kraftansträngning som Vasaloppet är! Virusarna tar över från ingenstans då eller så var dt säkert alla dessa medtävlande somn kan haft någon smitta.
Hälsa att han ska krya på sig!!!
Hälsningar från Sjuksystern i Värmland.
Du får nog ta och ta VAM Elisabet!
SvaraRaderaTurtlegirl: åå, nu högläste jag dina rader för honom och då blir han förstås sååå glad! Han vill nog snart att vi åker förbi Karlstad när vi gör hem-resan efter midsommar ..., bäst att du har kaffepannan redo ,-)
SvaraRaderaBabsan: nää, då skulle nog chefen storkna ...-)
Efter åtta dagars frånvaro, MÅSTE jag bara jobba nu ..., men åå, jag hade gärna varit ledig.