Tittar på detta.
Nästan outhärdligt blir det.
Jag ser mamma framför mig .., och kommer ihåg testerna på geriatriska mottagningen och hennes rädsla och litenhet och ..., lättnaden, när allt var över .., hennes armsvett .., och händerna i knäet och en önskan om att vi ska köra till Möllers och köpa "något gott".
Så jag hatade dom där testerna!!
"Tjugofem poäng av tjugonio ...".
Och sedan ... åren går och poängen rasar iväg neråt.
"Femton poäng ....".
"Ann-Gerd .., kan du skriva hur mycket klockan är ...?"
"Två poäng ...".
En enda lång förnedring är det, för den som är sjuk.
Och jag minns all återhållen gråt.
Hos mamma och hos mig.
Och sorgen.
När jag hör om Alzheimer (jag har bekanta som jobbar i äldrevården) så brukar jag tänka på att allvarlig stress kan ha samma symtom som Alzheimer...
SvaraRaderadesiree: det har det också.
SvaraRaderaOch man blir kallsvettig och rädd.
Jag började titta, men orkade inte med... känns nästan lite förnedrande att titta på nån som inget minns. Jag har sett det på nära håll lite för mycket.
SvaraRadera...bara en KRAM!!
SvaraRaderaNej, det gör för ont, jag har försökt titta två ggr nu, men klarar det inte.
SvaraRaderaMin mamma har i alla fall hamnat på ett helt underbart boende, där personalen är så fantastiskt rara och trevliga...och proffsiga. Det är i alla fall en tröst.
Bloggblad, S o F och Christina: vad jag önskar att jag hade fått se det här programmet just i början av mammas demens! DÅ hade jag verkligen behövt det.
SvaraRaderaMan förstår ju inte i början eller VILL inte förstås.
Jag klarade inte av att se programmet. Vi har haft Alzheimer i släkten och det är en så vanvettigt grym sjukdom, för alla inblandade
SvaraRaderaMilda Makter: jo, jag såg hela programmet och ska verkligen föreslå Alzheimerföreningen (eller geriatriska mottagningen ...) att anhöriga som är nya i rollen som Alzheimer-medpatienter ..,för så blir det ju .., skulle få se just detta.
SvaraRaderaMan vet ingenting innan.
Aldrig att man kan föreställa sig hur svårt det blir.
Ja suck, man tror att minnet är som urberget - och sen rämnar det plötsligt... allt man sparat...
SvaraRadera