Då blir det pensionatvärdens goda räkgryta med ganska eller mycket sting och där sitter vi kring bordet .., pv själv .., hans mamma och hans kompis Lotta.
I en stol lite för sig själv, ligger Pelle.
Han ligger där och putsar pälsen och lyssnar väl förstrött till pratet.
Pensionatvärdens mamma är kort i rocken och har ekorrpigga ögon.
Alldeles otroligt snäll är hon.
Nu berättar hon om en insändare hon har skrivit; ja, Dagens Ros.
Just det.
Pelle .., han bryr sig inte så mycket.
Kan jag få receptet på räkgrytan?
SvaraRaderaGerd: jag ska säga till honom ..-)
SvaraRaderaVad roligt det är att höra dialekterna.
SvaraRaderaNorrländskan och den riktiga småländskan. Hördes när pv sjöng också:-)
Monet: ja, och småländskan som hans mamma talar .. jag tycker det är så himla kul.
SvaraRaderaJag älskar småländska. Tycker faktiskt det är "finare" än skånska som på sina håll kan vara riktigt "rälig".
SvaraRaderaNär barnen var små hade jag två små dagbarn vars föräldrar är smålänningar. Och barnen hade inte lärt sig "stockholmska" än utan pratade om "burelaudan" och "ååomänn", om byrålådan och ormen och pappan sa alltid "inge faärra", ingen fara, om allting. Och han lät nästan som Kall-Åsska!