Till Anna-Panna ...

Och ja, jag säger fel.
Dr Böhlander kom för att hälsa på sin lillasyster.

I högstadiet uppmanades vi av vår musiklärare att sjunga en sång inför honom, ja, klasskamraterna fick vänta utanför i korridoren.

Jag tilldelades "Billy Boy" .. , ni vet .., "ohhh, where have you been, Billy Boy, Billy Boy ..?"

Den skulle jag sjunga.

"Aldrig i livet!" sade jag och tänkte på Johnny, Dan, Gunnar och dom övriga pojkarna i klassen som hade lovat/hotat (fast filurigt smajlande ...) att stå bakom dörren och smyglyssna och jag som var så blyg!

"Elisabet, det är så här, att om du inte sjunger så får du sänkt betyg i musik ...", sa musikläraren bestämt.

"Jaha, då får det bli så ...", svarade den unga bloggmadamen och så blev det.

Från en medelmåttiga trea till en eländig tvåa.

Men ..., något måste ha hänt under årens gång .., för nu sjunger samma madame gladeligen inför alla bloggvännerna och faktiskt inväntar hon nu bara telefonsamtal från den här mannen.

Just så.

Men det viktigaste av allt är ju ändå att hela inlägget tillägnas födelsedagsbarnet!