Åååå, detta underbart vackra Jämtland!
Idag tar Eva oss på tur runt Frösön .., det blir lunch på Stocke Titt som är som ett slags hembygdsområde och med utsikt mot snöklädda fjälltoppar där på andra sidan Storsjön!
Det är soligt och varmt .., busslaster med turister stannar till .., och vi sitter mot timrade väggen och bara gottar oss.
Men först svänger vi förbi hemma hos Eva och Mats på själva Frösön.
Vi tittar in på Svenssons Café med 50-talsstuk och vi beundrar Evas akvareller hemma i deras lägenhet.
På köksbordet ligger madamens kom-ihåg-lista.
Stocke Titt igen.
Vänlig personal .., unga flickor som bakar allt som serveras.
Morotskakan var något av det bästa i den vägen som jag smakat.
Och sedan .., Wilhelm Peterson Bergers hem ..., och "Intåg i sommarhagen" .., och kan man tänka sig, sommarhagen ligger verkligen där nedanför huset som är annorlunda och påminner liiite om Zorngården.
Sist av allt Frösö kyrka, som är Evas "hemkyrka".
Vi går omkring och tittar på gravstenar .., titta där .., där ligger rader med män som alla varit piloter .., dom flesta har slutat sina liv i 30-årsåldern .., kanske störtade dom till marken?
Och själva kyrkan .., med gästboken och bönboken .., där småbarn skriver till Gud .., och äldre också.
Snart ska vi tacka för all den här gästfriheten och köra vidare till Gunnar i Vaplan.
Dit är det inte långt, bara några mil.
Pensionatsvärden påstår att han ska testa att paddla kajak hos Gunnar.
Det ska inte jag.
Ajöken, sa fröken.
Om piloterna på kyrkogården dog på fyrtiotalet så har de säkert störtat. Det fanns en flygflottilj i Östersund förut och många unga piloter störtade under de här krigsåren.
SvaraRaderaMan hade inte samma säkerhetssystem som idag och uttagningsproverna var annorlunda. Man fångade inte upp våghalsarna på rätt sätt - många for i backen för att de flög för dumdristigt.
Det här vet jag eftersom min egen pappa var pilot i flygvapnet på den tiden och min styvpappa också. I Ljungbyhed där piloterna utbildades finns det årsböcker där man ser hur många som omkommit/störtat varje år. Och just de här åren och innan kriget var det många pojkar som förlorade livet. Och många som levde kvar som förlorade många vänner.
Oj, nu fick du en hel roman som kommentar:-)
Min sambo började sin pilotbana 1955...Tack och lov.. han lever fortfarande men många av hans vänner finns inte längre kvar i livet...många av dem störtade under J29-tunnan epoken.
SvaraRaderaÅren 1950 tom 1960 omkom 228 i flygvapentjänst, i snitt 20 unga pojkar per år.
F4 i Östersund var inte hans hemmabas men han låg ofta där.
Hmm... min expojkvän var stridspilot vid den tiden på F4 i Östersund. Jag övernattade ofta på Stocketitt när jag besökte honom där. ;)
SvaraRaderaNär min nuvarande man och jag reste hem från vår bröllopsresa till Rom övernattade vi också på Stocketitt.
Gott fika har de där också!
En fortsatt fin resa önskar jag er!
Kul att få följa er på vägen. ;)