Den där drömmen ....
Jo, för mig kändes den egentligen glasklar.
Den där tigern jag kämpade med och som bet mig i ärmen .., det var liksom Hela Situationen jag inte kunde släppa och inte kunde befria mig ifrån.
Lagården var säkert Tryggheten, inte i form av någon man, utan min egen Trygghet.
Den i Mig Själv.
Den jag faktiskt brukar ha.
Vid femtiofem års ålder, (ja, redan vid femtiofyra års ålder ..,) har jag i alla fall kommit till den insikten att mitt liv inte står och faller med en man.
Inte min lycka heller.
(Det var ju när fick pElle den insikten kom seglande till mig och man får vara glad att den alls infann sig, Insikten .-)
Däremot är det en oerhört stor glädje att ha ramlat på en människa som man trivs så bra med.
Ja jag törs nog säga att jag känner dig väldigt väl nu, och jag tror att din tolkning av drömmen är på pricken rätt.
SvaraRadera*kram*
Väldigt bra!!
SvaraRaderaVarma ösregnshälsningar!
Jag tror att förutsättningen för att kunna leva med någon är att man kan stå på egna ben, dvs. att man kan leva utan någon.
SvaraRadera