onsdag 30 september 2009
Hemma igen ..
Den som har rest med mig tidigare, vet att detta är en vanlig syn.
Och den sista biten gick så bra, så bra.
Vi åt lyxfrukost på Eleganta Hotellet, men Scandic hotell vid centralen i Stockholm, om det nu finns kvar, hade ännu bättre frukost, då, på den tiden det begav sig.
Nåväl.
Avgång från Atens flygplats 12.35 .., det är stark motvind hela vägen till Köpenhamn och resan tar därför tjugofem minuter längre tid.
Med Transavia kan man glömma måltider ombord, men å andra sidan förväntar man sig inte det heller, när själva res-priset är så lågt.
(Å ännu mera andra sidan är Malmö Aviation också jättebilliga och bjuder generöst på såväl te/kaffe som god macka.)
Skulle jag kunna tänka mig att åka med Transavia igen?
Absolut!
Vad kommer jag att minnas mest av dom här dagarna i Grekland?
Jo, moppeturerna runt ön.
Tre dagar moppe av fem.
Jag är vettlöst rädd under en stor del av tiden.
Höjdrädd.
Griper krampaktigt om handtaget var gång det blir möte med bil och jag har stupsida.
Käken är spänd.
Efteråt är jag hur lycklig som helst.
Lättad.
Och jag kommer att minnas småfåglarna i sina burar som sjöng så vackert, så vackert.
Och alla småbyarna .., och alltid hus med tegeltak som är det vackraste jag vet!
Och besöket på Sofia Hospital, det allmänna sjukhuset där man åkte kana i tiden.
Smutsigt .., hög ljudnivå .., köer och ännu mera köer ., och så många sjuka människor har jag aldrig sett på en gång!
Jag har aldrig blivit så ovänligt bemött i hela mitt liv .., undantaget den vänliga städerskan som visade mig vägen till röntgenavdelningen (tänk er grekiska bokstäver på alla väggar och nästan ingen som kan eller vill tala engelska ...) och sekreteraren som följde mig till "rätt" röntgenrum.
Och den äldre mannen som en gång arbetat som militär, som ber om ursäkt för hur illa det fungerar på sjukhuset och som, så gott det går, försöker förklara.
Själva röntgenplåten betalar man 4 euro för och får sedan ta med sig densamma.
Och pv .., denne rare pv som återigen blir en sån fin reskamrat.
Och han läser boken som jag har givit honom i födelsedagspresent (Frank McCourts "Magistern") och han tycker om den och skrattar högt mellan varven och jag säger .."vad läser du nu ...?" och så högläser han och jag skrattar också och blir glad för att han tycker om den.
Och jag kommer aldrig att glömma fotografierna av alla kvinnor som möter min blick, på den där kyrkogården på ön.
Vänliga leenden.
Mormödrar och farmödrar.
Mammor.
Systrar.
Och jag tänker på hur skört livet är.
Alla goda middagar och luncher.
Bläckfiskar, omeletter, grillspett, moussaka, lamm.
Tzatziki och grekiska sallader.
Rött vin och vanligt vatten.
Bilden är från hamnen i Kokkari.
Samos är som paradiset för mig.
Och lilla Kokkari är perfekt att bo i om man vill ha det pyttigt och inte så flashigt, men om man vill ha lugnare vågor och mera strand .., och mer av butiker och nöjesutbud .., då är nog Pythagoria att föredra.
Ja, det här har varit en helt ljuvlig semester där sååå mycket har hänt.
Vi har haft det hur bra som helst - frånsett tandeländet -, men det sjukhusbesöket kommer nog att bli nånting man skrattar åt senare.
I morgon ska jag få besked från min tandläkare i Helsingborg om jag får komma, annars får det bli jourtandläkare i Ystad.
Tanden ska bort!
Och tack och lov för "Strrrrong Pills"!
Välkommen hem igen!
SvaraRaderaEva: tack du min vän där uppe i Jämtland!
SvaraRaderaMen å, så skönt att inte tandvärken stod högst på listan... för jag tror ju (eller rättare: vet av erfarenhet) att man ganska snart glömmer såna saker och bara minns det braiga.
SvaraRaderaVelkommen hjem.
SvaraRaderaKram
Välkommen hem till er båda - tack för det skrivna kortet som kom med posten - härligt att få vanliga handskrivna hälsningar.
SvaraRaderaVälkomna hem! Kram kram!
SvaraRaderaTack för reseberättelsen och välkomna hem!
SvaraRaderaHoppas allt nu löser sig med den svenska sjukvården.
SvaraRaderaVälkommen hem! Hoppas bara din tand kommer ut .... fort.
SvaraRaderaAng fåglarna.... stackars krakar. Det underbara kvittrandet som du säger var nog ett desperat rop på hjälp! Hur roligt kan det vara sitta i en bur hela dagarna. Alldeles ensam. Ofta i gassande sol. Inget i buren att sysselsätta sig med.(tänk dig själv... inget att göra, ingen tv, ingen läsning,ingen dator, bara stirra rakt fram hela dagarna) Knappt med mat och vatten som är uppvärmt av solen. Nej, dessa burfåglar var det värsta jag såg när vi var utomlands. Hade lust att släppa ut alla jag såg.
Så fina bilder! Lycka till hos tandläkaren nu också.
SvaraRaderaBloggblad: nädå, den finns där visserligen, men vi har haft en kanonsemester, värken till trots!
SvaraRaderaBente: tack!
Ellis, mian, monet och osloskånskan: tack till er också .-)
Anitha: men att dom sjöng fint betyder inte att jag tycker att det är rätt att ha dem i fångenskap, inte alls.
Men jag kommer att minnas deras sång. Allt det du menar, sade jag till pv när vi satt där och åt lunch och hörde kanariefåglen flöjta så överjordiskt fint.
Och nej, det är inte den på bilden .,. det är en fink, tror jag.