Och jag tar kryckorna och haltar iväg längs vägen mot havet.
Fyrahundra meter kanske?
Stappelgår.
Det känns precis som om någon hade satt en träbjälke i höger knä.
Eller spänt åt en blodtrycksmanchett så mycket som möjligt, på samma ställe.
Man är livrädd för att snava.
Nere i kurvan, just vid bäcken som porlar så friskt, kommer två bilar körande emot mig.
Sakta, sakta.
I den ena bilen sitter en man och kvinna.
Mannen vinkar glatt till hon som stappelgår.
Kvinnan vid hans sida ler varmt.
Och hon med kryckorna börjar nästan att gråta, så glad blir hon.
Vilken fin och slingrig bäck. :-)
SvaraRaderaJohnny: ja, den är jättefin .. men vattnet blir skummigt och ser nästan lite äckligt ut ..-)
SvaraRaderaUsch, det låter jobbigt med ditt stela knä. Ska du få någon sjukgymnastik?
SvaraRaderaFin liten bäck. Alltid härlig med vattenljud så jag förstår om du dras dit och till havet.
SvaraRaderaJag tycker också det låter tufft med knäet men tycker du är duktig som stappelgår. För lite träna måste du väl förstås. Stelheten ger sig säker så småningom när svullnaden lägger sig också.
Var försiktig bara så att du inte trillar. Och apropå val av tv-program, ska du inte fullfölja och faktiskt inhandla broddar också för det fall ishalka inträffar i landet Halland? Garanterat effektivt vet jag som bott ensam på ö och heller inte vågat trilla omkull på glashala småvägar.
Eva: jo, I MORGON!! Halleluja! Men jag får inte reseersättning till Getinge och kan ju inte heller köra bil, så pv ska lösgöra sig på nån håltimme och skjutsa mig. Vi tar med kameran och förevigar det hela och så får vi försöka att få tid som passar när han (pv) kan göra mig sällskap. Jag tillhör ju Region Skåne, inte Halland.
SvaraRaderaMonet: ja, det blev ju svar till dig också, ser jag.
Broddar ska införskaffas, annars vågar jag inte gå .. ,det är min stora SKRÄCK .., detta att ramla och inte ta mig upp.