Insikt nr 178 ....
Längtar efter vanlighet.
Testar att ta på mig mina svarta jeans, dom som jag tycker så mycket om.
Jodå.
Trots en ytterst stillsam tillvaro är det ingen fara upptill - tvärtom -.
Men knäet ...., nix.
Inte en chans i världen.
Som ett ålskinn smiiiiiiter tyget om runt det ännu så svullna knäeländet.
Jahapp.
Så får det bli kalasbyxor ännu en tid.
Ett annars otroligt bekvämt plagg är de nya leggings som ser lite grann ut som jeans. Jag köpte ett par och tog dem knappt av mig på flera dygn! De är ju ganska tajta men fullständigt töjbara.
SvaraRaderaMed en tunika över så kan man sitta i timtals och äta osv med dem tack vare ett härligt gummiband i midjan.
Love, literature ..: ja, du .., det hade varit perfekt! Byxorna är bra för övrigt, men jag kan inte ha dem mer än några minuter ...-(
SvaraRaderaVännen, det går över!
SvaraRaderaSjälv kan jag inte ha på mig mina älskade jeans för att min högerhand lagt av. Den lär bättra sig, men lycka till att knäppa jeans med en hand.
Om bara inte "folk" vore så fördömande när man inte har riktigt den förväntade klädeln på sig. Det kan ju vara goda skäl, som man faktiskt inte alltid orkar frambära.
Kommer tänka på er i morgon! Kram!
margaretasfundror: ,-)
SvaraRaderaI fjol bröt jag ju min högra handled och fy, så handikappad man blir! Att ta av sig en bh genom att knäppa upp den bakifrån - helt omöjligt -, för att inte tala om hur krångligt ett toalettbesök kan te sig ....