Elisabet

"Vid den tiden återvände Olof Helmersson till trakten, åttitre år gammal. Ingen kunde säkert säga hur länge han varit borta.

I Lycksele fick han veta att returbiljetter inte längre fanns, de var avskaffade.
Utöver enkla biljetter fanns naturligtvis rabatthäften, månadskort och årskort, men den enkla biljetten var så att säga det normala.

En enkel till Avabäck, sade han alltså.
Och kanske en avgift för cykeln?

Nej, den där hopfällbara cykeln, sade busschauffören, den var handbagage och ingenting annat.

Han var den ende passageraren, han satte sig på sätet för rörelsehindrade snett bakom chauffören.

Jag borde känna igen vägen, sade han. Men det gör jag inte. Jag borde egentligen kunna den utantill, alldeles som tio Guds bud.

Militärvägen, sade chauffören, han är liksom enahanda.
Har man sett en kilometer, då har man sett alla sjutti milen.

Det har gått förti år, sade han. Hela förti år. Eller endast femti år. Mycket har förändrats. Allt har förändrats. Utom byanamnen. Ansia, Norräng, Lyckan, Karlsgård, Husbondliden.

Det mesta är oföränderligt och bestående, sade han också. Utom människorna."


// Utdrag ur Norrlands Akvavit, skriven av Torgny Lindgren. Boken handlar om den före detta väckelsepredikaten Olof Helmersson som i hög ålder återvänder till Västerbotten för att få människor att ta avstånd från frälsningen. Men ingenting blir som han har tänkt sig.
Kalenderbilden togs av annasmamma. Hon heter Monica. Bara så ni vet. Och bild på henne kommer på julafton.