Då blir det ett par kilometers promenad rakt norrut, m0t Ugglarp till.
Halkigt vid vägkanten och lite nervöst när bilarna kommer farande.
Tanken är att jag ska gå en vid runda, först norrut, sen rakt mot havet och så vinkla in på den åkerväg där vi gick i somras, ja, vi bloggkamrater, men jag vågar inte .., tänk om åkervägen inte är plogad och jag måste vända .., nej, det blir för långt.
Så jag vänder efter kanske 25 minuters promenerande.
Och så hemåt igen.
Blir passerad av en cyklande pensionatsvärd som har varit och hämtat ägg.
Lite prat så där.
"Förlåt, är damen ensamstående ...?" säger han filurigt smajlande.
Och nästan vid det gula huset ser jag solen börja sänka sig lite borta vid havet till och segelbåten vilar stilla och jag är rätt slut på i högerbenet.
Men oj, vilken härlig promenad!
Det är ju rejäla promenader du tar!
SvaraRaderaMian: nja, så rejäla är dom väl inte, men det är vad jag pallar med .., eller benet. Men det SKA bli bättre .. jag har alltid tyckt om att promenera!
SvaraRaderaTycker han kunde frågat om du inte ville sitta upp på ramen, den spjuvern.
SvaraRaderamvh R
Elisbet: men hallå: flera kilometer, det är väl okey? Det är ju bara några månader sedan du opererade dig!
SvaraRaderareneesfotoblogg: ,-) Nä, då hade nog ramen brakat .., det är en sån tunn cykel som elitcyklister har .-)
SvaraRaderamian: jo, iofs .. men jag LÄNGTAR att kunna gå som vanligt ....! Pv brukar säga som du .., tänk på att det bara är tio veckor sedan du fick helt nytt knä och om man tänker så .., då känns det bra.