... bakas det gifflar (bloggmadamen) ...., vilas på soffan Ektorp (annan färg än den halländska varianten ..) och så blir det kulturell eftermiddag med Soldat Bom.
Den skidåkande pensionatsvärden inväntar varmvatten till duschen, ty här har varmvattenberedaren behagat avlida (men återuppväckts ..) allt medan äldsta dottern surfar runt och kollar på hyrbilspriser i Florida.
Jaaa, det är ungefär vad man önskar sig av en måndag i början av januari.
Jag krävde att artonåriga sonen skulle se Soldat Bom. Åtminstone till straffkommenderingen.
SvaraRaderaJag tror han pep iväg sista kvarten eller nåt.
Även om vi fnissar åt det allvarsamma med att man skulle kunna rabbla Hallands floder i skolan förr i tiden (så sent som 70-talet) så tycker jag att det vore en brist att helt överge dem.
Historien att man skulle kunna dem tycker jag att man bör bevara. Även om de inte är större än Sävarån.
Samma sak med nämnda scen i Soldat Bom. Eller scenen i Singin' in the rain när han plaskar i regnet.
Eller fatta anspelningar till Casablanca eller Astrid Lindgrens mest kända verk.
Och så vidare.
Någon sorts gemensamma nämnare.
Vi var helt ensamma som satt i soffan och såg Soldat Bom. Jag tänkte att Inga Landgré såg så VÅLDSAMT förälskad ut i Nils Poppe och erinrade mig att dom nog varit gifta (så vacker hon var!) och pv googlade och fann att så var ju också fallet.
SvaraRadera