Lilltösen ....
(eller insikt nr 200 ...)
Jag vet.
Hur mycket jag än skriver om tillvaron och lugnet i landet Halland, så händer det att jag tänker på jobbet i affären och då kommer - ibland - en slags längtan över mig.
Just så ..., blev det för några minuter sedan.
En kommentar i matildas fikarum fick längtansnerven att vakna till liv.
Och minnesluckan öppnas.
Jag sitter i kassan och har en dansk familj med tre barn framför mig .., mamman packar upp varorna och mannen fyller effektivt kassarna.
Framför mig, mitt framför mig, står en av döttrarna, en liten tös med allvarsam blick.
Alldeles stilla står hon och följer minsta rörelse från min sida.
"Hej du ...! Vad heter du då ..?" frågar jag och flickan svarar med sitt namn, som jag har glömt.
Och jag frågar henne hur gammal hon är?
"Får jag gissa .., få se .., jag tror att du är ..., tja ..., jag tror att du är sex år ..?" säger jag.
Flickan nickar och ler så varmt, så varmt.
Sen blir inget mer sagt från min sida.
När varorna är betalda och familjen tackar för sig, rycker lilltösen sin mamma i jackan och så säger hon: "mor, mor .., hon var snell ....!"
Och mamman ler och vinkar lite så där vink-vink ..., och jag blir så rörd att jag känner hur det bränner bakom ögonlocken.
Just det kom jag att tänka på alldeles nyss.
Några ord från en sexårig flicka.
Och tänk .., jag kommer ihåg det flera månader efteråt och hjärtat blir varmt.
Kl är 14.45 och just nu har tv missat att sända något uppmuntrande, men vi får väl vänta någon timme, så drar det igång lite underhållningssport. Du har rätt i att man längtar till sitt jobb ibland. Jag lämnade mitt "frivilligt", men visst saknar man kundkontakterna och att känna sig behövd. För mig är det också lugna gatan just nu, men man får känna sig behövd i det lilla istället. (Dottern är glad att jag finns när hon dyker upp från skolan)
SvaraRaderaÅsa: själv ska jag börja med Barack Obamas bok .., jag ska elda och tv:n står på .., nåt underligt program från UR, eller kanske inte alls konstigt ., jag har bara haft på ljudet .-)
SvaraRaderaVar bor du någonstans?
Det är sådär de gör de små liven....värmer ens hjärta!! Förstår du varför det är så underbart att jobba med barn. :-)
SvaraRaderaKan förstå också att du får sån där längtan ibland efter jobbet... du är så bra på det du gör och sprider en massa värme till kunder och jobbarkompisar.
Men när räknar du med att vara tillbaka i kassan igen?
Londongirl: min sjukskrivning sträcker sig till den 10:e februari. Tre veckor till. Som det NU är, finns det inte en chans i världen att jag ska kunna sitta i kassan eller vara på golvet, jag har alldels för ont och sitter man i kassan hänger liksom underbenet ner .., och man använder högerfoten till att styra kassabandet. Att lyfta tungt eller kliva upp och ner på "elefantfötter" på hjul, nä, inte en chans. Jag brukar öva lite .., sitta på kontorsstolen uppe i ett av rummet ..., det går i femton minuter. Men det är tre veckor kvar.
SvaraRaderaVi får väl se.
Ortopedläkaren trodde INTE att jag skulle vara tillbaka inom den tiden, men min chef tycker nog det.