onsdag 27 januari 2010

Och så ringer min störstasyster ..



... hon som bor på landet, utanför Hörby, i Skåne.

"Ja, jag vill bara beklaga sorgen ...", säger hon.

Inte ett skvatt begriper jag.

Det är då hon berättar: Pernell Roberts är död.

Adam, i bröderna Cartwright .. ,mitt livs första riktiga tv-förälskelse.

Min bästa kamrat tyckte att ingen var så läcker som Little Joe .., men jag, jag höll mig till den tyste och manlige Adam.

Nu får jag nog ta fram näsduken!

8 kommentarer:

  1. Jag fick inte titta på Bröderna Kartrajt för jag var för liten! Förresten hade vi ingen tv heller. Ibland gick vi hem till min faster på lördan och tittade på Lucy Show och Familjen Flinta.

    Däremot var jag djupt förälskad i Luke Macahan men då måste jag ju varit 20 minst!

    SvaraRadera
  2. Love, literature ..: Ååå, stackars dig! Min pappa älskade alla western-serier och vi satt i soffan och såg dem tillsammans!
    Lucy Show såg vi också, jag kan fortfarande tycka att dom var roliga .., få se, vad hette nu hennes väninna ...?
    Och Andy Williams .., som sjöng så att hjärtat nästan gick i små bitar!

    SvaraRadera
  3. Rexxie: "Viv"! så var det, ja.

    SvaraRadera
  4. I morse när jag läste tidningen och såg att Pernell var död tänkte jag just på dig. Ska vi slå följe till begravningen??

    SvaraRadera
  5. bettankax: skööönt med någon som Förstår det allvarliga i det hela!

    Absolut att vi slår följe!

    SvaraRadera
  6. Jag var nog lite svag för pappa Ben... Det kan man ju berätta nu. Silvergrått hår och bruna ögon...

    På den tiden var det ju lille Joe som gällde. Jag tyckte han var mesig.

    När High chapparal (eller hur det nu stavas...) sändes gillade jag uncle Buck. Alla andra förll för Blue (snacka MES!!!) och Manolito.

    SvaraRadera
  7. Hedgren: Buck tyckte jag också om .-)

    Vi kanske har nåt slags faderskomplex, du vet ....

    SvaraRadera