torsdag 7 januari 2010

Söderut ...


Herrbeta servering i Östergötland.


... går resan den här torsdagmorgonen och halleluja, så hittar vi utan problem till sonens lägenhet på Kungsholmen och där hämtas pElle och så tar vi sikte på E4:an och skylten mot Helsingborg.

Halvvägs till landet Halland möter vi och kör även om bärgningsbilar och i en brant slänt ligger en polsk långtradare och där är poliser och räddningstjänst, men lastbilen ser tämligen oskadad ut, men oj, oj, oj ..., vilket sjå att få upp den igen!

Vid gränsen till Östergötland kommer jag att tänka på två madamer; nämligen den här .., och så Mimmi i Motala, hon som brukar kommentera här på sidan.

Kaffepaus blir det i Herrbeta och hela serveringen andas 50,- eller 60-tal och där är minst ett hundral olika sorters tallrikar som hänger på väggarna - minst - och utanför fönstret ser vi hur mycket snö som har kommit, ja, helt otrolig är den här vintern!

Sist av allt ett besök i Fallnaveka där vi hämtar sigge nilsson.


sigge nilsson i Kajsas famn.
Kajsa fyller år på annandagen och är således Stenbock.
Efter jul har Kajsa åkt skidor i Vålådalen tillsammans med goda vänner, däribland brodern Emil.
"Åååå, vad det är roligt att åka längdskidor!" utbrister hon lyckligt.

Åååå, han har sannerligen vant sig vid att vara i det röda huset på landet .., och vant hoppar han upp och sätter sig i Kajsas famn eller så lägger han sig på stolen eller låter sig pysslas om av vallhunden Sverker.


Resenären.
Ännu lite solbränd efter tiden i Sydamerika.
Stenbock även han.

Vid bordet sitter även Kajsas storebror Emil.

Det är Emil som har tillbringat tre månader på resande fot i Brasilien och medan vi dricker kaffe, försöker pv övertyga honom om Livets Ultimata Höjdpunkt .., detta att åka Vasaloppet .., men Emil säger att så blir det inte .., inte i år .., och bloggmadamen menar att tro det eller ej, men det finns faktiskt andra saker här i livet än att åka skidor i nio mil ...., och tre månader ute i stora världen motsvarar garanterat ett Vasalopp , så det så.

Men nu är vi hemma.

Trötta ...., (och mitt högerben krånglade och värkte hela tiden och till slut fick jag sätta mig i baksätet och vila benet på pv:s skidor som underlag!) ..., trötta, trötta och pv börjar genast att elda (15 plus i huset) och på det hela taget känns det bra att vara hemma.

Jo.

Så är det.

9 kommentarer:

  1. Velkommen hjem.

    Her var det -31,7 når jeg dro på jobb idag,men det gikk det og.

    SvaraRadera
  2. Bente: det blev varmare ju längre söderut vi kom .., faktiskt.

    Sex minus i Halmstad.
    Men mycket snö!

    SvaraRadera
  3. God fortsättning! Vad skönt att hemresan gick bra.

    Även vi är nu lyckligen hemma efter två underbara veckor i 27-gradig värme. Hemresan blev den stökigaste jag varit med om, försening från Gran Canaria, flera timmars bagagestrul på Arlanda och sedan, som grädde på moset, praktiskt taget omöjligt att få tag på en taxi. Minst 50 pers före oss i kön. Hem kom vi dock, kl 3 i natt. Nu kryper jag till kojs.
    Nattinatti
    Hemifrån-Kerstin

    Ps. Har nästan glömt bort att det kan vara SÅÅ kallt här hemma. Enl våra grannar har det varit 20 grader kallt här under helgerna.

    Och du, även jag är van att säga ostökigt! Ds.

    SvaraRadera
  4. Hemifrån-Kerstin: åååå, VARMT välkomna hem till ett kylslaget Sthlm! Och hälsa en extravarm kram till han som förlorade sin mamma!

    SvaraRadera
  5. Skönt att Ni kom hem väl efter långturen.

    Gissar Ni åkte den inte så roliga E4:an mellan Jönköping och Ljungby. F´låt jag skriver så men jag tyckte det var en så trist väg när jag körde mot östra Skåne i somras.
    Skog skog skog....

    Men med gott sällskap så blir resan bra!

    Ha det fint!

    SvaraRadera
  6. Turtlegirl: det är en förfääärligt trist och tråkig väg!

    Det tycker såväl chauffören som passageraren.

    SvaraRadera
  7. 15 grader inomhus? Men det är ju varmt vetja! :D

    SvaraRadera
  8. anna of sweden: ,-))

    Ja, just ja! Nu kommer jag ihåg ..-)

    SvaraRadera
  9. Hej E!
    Så skönt att det gick bra att åka hem, man får ta det lugnt nu på vägarna. Herrbeta är jag inte bekant med dvs jag har inte varit där"utåt schlättera"som jag säger på bred öschötska. När jag pratar så hörs det varifrån jag kommer, och jag brukar använda mig av benämningar och sånt som bl a min mormor o mamma använde. jag tycker inte det ska glömmas bort de uttrycken för trots de låter för bonnigt så använder jag dem...
    /Mimmi

    SvaraRadera