En trevlig dag ...., eller inte?
Med den gula postbilen kommer det ångestframkallande orangefärgade kuvertet som visar att jag kommer att få leva på plättar och rårakor från sextiofem års ålder och framåt ..., och där är också ett brev från Försäkringskassan där jag på raden längst ner ska intyga på heder och samvete och det gör jag, förstås.
Intygar.
Därefter lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och studerar dagstidningens alla tre delar.
På sidan 23 kan man läsa att "tonen hårdnar i Grekland", ja, det gäller förstås kravet på att landet Hellas ska sanera sin förfärligt dåliga, för att inte säga rent av uschliga ekonomi.
Tidningen skriver att den grekiska befolkningen inte har den minsta lust att se sin pensionsålder höjas från 61 till 63 år.
På detta svarar den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung som följer:
"Betyder det att tyskar i framtiden ska förlänga sitt arbetsliv från 67 till 69 år, så att greker kan njuta av sin pensionering?"
Ja, det kan man fråga sig.
Och sedan tänker jag på det orangefärgade kuvertet och inser att risken torde vara överhängande att detta händer även i vårt land - att pensionsåldern höjs - och vips, ska vi alla arbeta tills den dagen vi fyller sjuttio och då tänker jag ännu mera att man borde ha varit familjens förstfödda och född på 40-talet.
Men så är det inte.
Man är femtitalist och förmodligen en stor förlorare.
Sist av allt, när tidningen är lagd åt sidan, betalar jag räkningar.
Tjopp! låter det, så susar pengarna från kontot.
Ja, det finns trevligare dagar i månaden.
Det gör det.
Faktiskt.
Bra att du skrev det där med räkningarna. Det höll jag på att glömma. Dags att ta itu med det skitgörat....:-)
SvaraRaderaCicki: ja, det finns trevligare sysselsättningar. Egentligen brukar jag tycka att det är nästan på gränsen till roligt, men njaaaa .., kanske inte just nu när man är sjukskriven .-)
SvaraRaderaNu har jag fixat det. En annan som lever på lägsta pension har det inte fett så det här med räkningar är aldrig roligt.
SvaraRaderaSedan föräldrarna dog känner jag mig högst dödlig och läser för första ggn vad som står i det orangefärgade kuvertet, förut har jag bara med vämjelse knölat in det i en och samma låda år från år. Inte är det uppmuntrande läsning precis.
SvaraRaderaJag tycker man borde få gå i pension vid 55 ;)
Cicki: ja och jag ska ändra mitt fondsparande, ser jag .-)
SvaraRaderaChristina: absolut! Och när ens föräldrar dör, så inser man ju också hur FORT det går .., hur lite tid som kan vara kvar när det är dags för pension. Min pappa dog när han var sextiotre. Då var jag tjugotvå.
Och i dessa tandläkartider försvinner pengarna rasande fort!
SvaraRaderaExakt hälften visade mitt kuvert.
SvaraRaderaDvs det jag har nu i månadslön delat med hälften = vad jag får sen.
Jobba 50 % låter ju trevligt ;-))
Skönt nog kommer väl några kronor tjänstepension på det... kronor :-))
Jag hoppas då på Trisslotterna som ligger oskrapade i köket.
Eva: ja, innan dess är man väl tandlös .-)) Det blir mycket soppa!
SvaraRaderaTurtlegirl: ja, det är väl samma sak för mig ..... men ett potatisland får man väl fixa och några hönor .-)
Ja man skulle varit född tidigare, tänk att man tänker så....men storebror får rejäl pension jämfört med min. Och döden tänker man på titt som tätt (jag skriver man hela tiden fast är ju jag:-)), måste ha något med att båda föräldrarna är döda. Oranga kuvertet kastade jag in i en trave i bokhylleskåp tidigare (läste Christinas komm.) men nu begrundar jag det. Ja och så var det tandläkarräkningarna:-( Och studielånet jag betalade flera gånger om, kändes det som i alla fall. Och livets fackföreningsavgifter m m, törs man skriva det? men himmel så mycket det blivit.
SvaraRaderaAnnas mamma: fackavgiften är ju astronomisk. Jag har stämplat kanske tre månader i hela mitt liv, men betalar ju säkert åtta tusen per år och Handels är inte värst.
SvaraRaderaJag hoppas på att det finns fisk kvar i havet så jag kan lägga mina nät och sen några hönor på lilla ön så kanske det ska gå att bli pensionär.
SvaraRaderaInte kommer jag ha så mycket till potatisland ute på klipporna...det kanske kan bli lite hallon i klippskrevorna....bra då lär jag i alla fall inte få skörbjugg! :-)
Londongirl: lever vi båda två, pv och jag själv, kommer det att funka. Man kanske (läs: tvingas nog) avstå utlandsresor varje år, men det överlever jag. Det är nära till Danmark ,-)
SvaraRaderaOch så får väl vi bloggvänner byta bostäder med varandra någon vecka sommartid, tänk, så finurligt!
Jag kan bara säga att vi som är födda på fyrtiotalet och nu är mitt i det här med pension nu lever exakt så som ni befarar att det blir för er. Våra orangea kuvert har länge varit en stor källa till oro och inte blir det bättre när det väl blir ett faktum. Det är också en myt att vi som är en halv generation före er skulle ha större fördelar. Vi har det INTE bättre än vad ni tror. Halverad "lön" är vad vi får, vi också och det är bara att anpassa sig till det. Sen kan tjäsntepensioner och andra sådana förstås göra individuella skillnader. Men grundpensionen är lika illa för de flesta.
SvaraRaderaElisabet, du trodde att vi var miljonärer som kunde flytta till Frankrike minns jag. Vi hade ett hus i Sverige som vi kunde byta mot ett i Provence och nya svenska skatteregler gjorde att vi kunde skjuta upp vår reavinst också om vi köpte hus utomlands.
Vi har inte flyttat av primära skatteskäl, sånt blir man inte lycklig av. Men här är skatten för pensionärer en bråkdel av vad den är i Sverige. (Max 10% på normala pensioner). Och man betalar ingenting för sjukvård och den är tillgänglig direkt. I övrigt är det samma kostnader för allt som i Sverige. Sen tillkommer andra skatter (fastighetsskatt, boendeskatt, sociala avgifter) så allt är inte så hunky dory som det verkar.
Det franska systemet kommer heller inte att fungera på sikt, här går man i pension i snitt vid 58 års ålder och det är just nu ett jäkla hallå för att man vill höja den formella pensionsåldern från 61 till 65 år.
Det svenska påfundet att försöka höja från 65 till 67 är bara löjligt. Hur många jobb finns det för den ålderskategorien om man inte jobbar som egenföretagare?
Och tyvärr tror inte jag på hallonplantor i skrevorna eller något annat fiffigt. Att gå ur facket och försöka spara så gott det går de år som är kvar är ett bra tips. Fondsparande tror jag personligen har varit en nitlott för många, inklusive mig. Jag har slutat för länge sen - bättre med vanligt bankkonto eller investering i hus eller mark som alltid stiger på sikt.
Fixa tänder är bra att göra i 50+-åldern trots kostnaderna. Det blir inte bättre längre fram och kostar mer då om man väntat med åtgärder.
Om man inte är bus-osams är det också bäst att leva tillsammans om man har tur och har något. Ensam och kvinnlig pensionär, kanske en sådan som arbetat halvtid för barnens skull genom åren har det inte lätt på ålderns höst, det är riktigt illa faktiskt. Tyvärr - för den som orkar ta detta till sig och inte bara slänga informationen i garderoben.
Sen brukar det mesta ordna sig - man får faktiskt också tänka så och precis som du skriver Elisabet, att åka utomlands kan också betyda nästgårds eller byta boende med bloggare eller andra!
I kommun och landsting är pensionåldern 67 år i Sverige. Andra kan ha andra avtal, känner inte till alla regler. Men det betyder att om du är läkare, sjuksköterska, biomedicinsk analytiker, lärare m fl så måste du säga upp dig om du vill gå redan vid 65 års ålder. Men ser fler och fler stupa långt innan numera. Sedan kan man ta ut pension från 61 års ålder men då blir pensionen väldigt låg, vet inte om all form av pension får tas då heller. Och att det är 67 år glömmer vi då och då själva, oj visst ja, så står det i våra anställningsavtal, hur ska vi orka?
SvaraRaderaMen den dagen den sorgen:-) Och som Monet skriver att står man ut med karlen eller vice versa så är det en fördel, då klarar man sig på ett eller annat sätt, men den ene kan ju dö, men då får man ta problemen när de kommer sägs det:-)
Monet: intressant läsning så här på morgonkvisten, ja, det inser jag ju, att här gäller det att kompromissa var tavlorna ska sitta. Bäst det är får guldsoffan vara kvar .-))
SvaraRaderaAnnas mamma: men jag förstår inte, har ni inom kommun och landsting HÖGRE pensionsålder? Min syster arbetade som sjuksköterska på Lunds lasarett och hon gick vid 65 och inte tror jag att hon gick i förtid, nej, det gjorde hon absolut inte?
Annas mamma: och pv som är lärare och inte på någon friskola, han går också vid 65, som det är nu alltså.
SvaraRaderaMitt ex är polis, samma sak där, tror jag?
Jag gick i pension förra året vid 61 års ålder - jag orkade inte arbeta mera efter 40 års arbete som sjuksköterska. Hade jag inte en man att luta mig emot ekonomiskt så skulle jag inte klara mig! Trots att jag arbetat heltid i stort sett hela mitt liv så har jag inte en pension som går att leva på ensam. Det är hårt, tycker jag. Jag tycker synd om alla som ensam måste klara sig på sin pension.
SvaraRaderaMin pappa hade dubbelt så stor pension än mig. Det var bra pensioner med ATP-systemet, även för vanliga medelinkomsttagare.
Att ens fundera på att höja pensionsåldern är helt orimligt. Männiksor med vanliga ofta fysiskt hårda arbeten är slut redan vid 55 års ålder. Så är det.
Som sagt - det orange kuvertet är ingen rolig läsning. En liten fickpeng blir det för alla år man slitit. Vare sig man går vid 61 eller 65.
smulan: ja, det är bedrövligt hur det har blivit och jag hade bestämt mig för att - ifall jag skulle leva ensam när det är det pension - så skulle jag försöka bilda ett kollektiv, några kvinnor eller för all del män, som tillsammans hyr ett hus och delar på fasta kostnader och på så sätt kan man hjälpas åt.
SvaraRaderaJag tror att det vore modellen.
Själv har jag aldrig i hela mitt liv arbetat heltid och inom handeln är det dessutom nästan omöjligt att få en heltidstjänst, det är mest män som har den förmånen.
Nu är jag uppe i NÄSTAN heltid.
Och man tror ju oftast att äktenskapet ska hålla livet ut.
Ack, så många kvinnor som ska upptäcka hur eländig deras pension ska bli, nej, här gäller att hålla sams. PV: guldsoffan får gärna komma in i vardagsrummet, självklart!
"Annas mamma" måste ha fått fel inromation om att landstings- och kommunanställdas pensionsålder är 67 år. Det är 65 år, men man får gå vid 61 som alla övriga grupper.
SvaraRaderaAlla sjuksköterskor fick full pension vid 62 års ålder tills för ca 15 år sedan, då det ändrades vid en avtalsförhandling till 65 år. Det blev ramaskri men facket brydde sig inte.
Smulan: när man är trettio, då förstår man inte hur någon som är 55 kan känna sig så slut på mellan varven?
SvaraRaderaNu tänker jag: tio år till i samma tempo .., det finns inte en chans i livet!
Min pappa sa alltid att det är inte inkomsten som är den viktigaste Elisabet, det är att få utgifter och så är det ju.
Jag ligger ofta och planerar hur man kan leva billigt ,.-)
(Nu har jag burit in guldsoffan, haha ...)
Jag tycker att det är konstigt att så många faktiskt tycker det är så obehagligt att tänka på pensionen att man helt struntar i vad den orangea prognosen säger. Har man tio år kvar till exempel så KAN man ju börja spara och dra in där man kan. Eller fundera över kreativa extraknäck (jag skrev kolumner i lokaltidningen i fyra år Elisabet, det skulle du också kunna göra - det gav mig en tusenlapp per kolumn i veckan. Inkomst jag saknar nu!)
SvaraRaderaFörr sa man att man sparade till begravningen, nu är det ett måste att ha tilläggspengar till pensionen istället. Jag har flera pensionerade (fd halvtidsarbetande) väninnor som nu måste få bostadsbidrag och någon har till och med vänt sig till socialen. Men si det går inte om man inte säljer bilen och tv:n först.
De som klarar sig är de som lever i förhållanden. Oftast är mannens pension högre dessutom. Men som någon sa - om den ene dör, då blir det tufft. Förr fanns änkepension, idag får man mannens pension i ETT ÅR, jag tror det kallas omställningspension. Efter det inte ett öre, då får man leva på det man själv har vilket blir en kalldusch. Först änka sedan fattigpensionär i ordets verkliga bemärkelse!
De som har de bästa pensionerna det är generationen före oss, min mamma och pappa, 85 och 94 år gamla. Men min mamma har varit hemmafru nästan hela livet som man var då och dör hennes åldrige man har hon bara en skruttpension som inte ens räcker till en vanlig lägenhetshyra. Det som räddar henne är att hon bor i hus där det blir en slant över om det säljs. Det är därför jag säger: man ska bo i hus eller bostadsrätt. På sikt stiger priserna alltid även om det blir svackor ibland.
Det är trist att behöva vara om sig och kring sig. Men ska man leva ett bra liv också efter yrkeslivet så måste man vara förberedd i den mån det går.
Så håll hårt om både guldsoffan och det gula huset, Elisabet:-))
PS. Och så ska man vara gift dessutom, inte leva i det farligt bedrägliga samboförhållandet som många gör utan att veta att man egentligen inte har några rättigheter alls då. Särskilt viktigt om man dessutom har sk. särkullbarn.
Monet: guldsoffan och alla broderade tavlor är nu på plats .. jag har lagt bruna virkade dukar på alla borden och även någon grön togs fram!
SvaraRaderaMeddelar tid för bröllopet så hinner ni spara till dyrbara presenter; gärna i form av kontanter till bruden!
Monet: ps bara: tidningar har ont om pengar numera .,. jag och andra med mig skrev kåserier i flera år och det drogs in alltsammans .. YA har t.ex. "Läsarnas egna sidor", där man får skicka in bidrag - utan ersättning förstås -, det blir ju mycket billigare!
SvaraRaderaMan ska nog vara något alldeles extra för att bli stående krönikör, typ Eva på Frösöns dotter.
Nåja, men nu är ju allt på plats här i pensionatet, så det löser sig.
Nu har jag kollat igen, från 1 januari 2003 är det pensionsålder vid 67 men man får gå vid 65 inom kommun och landsting och då måste man komma med en uppsägning själv. Vid 67 blir man uppsagd:-) Det kommer ju också bli brist på yrkesgrupper så ingen vet ju om det kan bli nya regler så man är tvungen att stanna till 67 men idag är det inte så.
SvaraRaderaOch du Elisabet, jag kan se guldsoffegruppen framför mig och alla broderade tavlor och dukar i ett vackert bloggästrum, det vore kanske en idé att erbjuda folk här en övernattning på resor söderut mot betalning "all inkl", tänker bara på PVs valnötsbröd och marmelad m m på frukostbordet. Där kan du dryga ut pensionen, finns det varmvatten också kan du ta rejält betalt, lite kan läggas till för de vackra omgivningarna och sällskapet:-)
SvaraRaderaNär det gäller bröllopsplaner så börja i god tid. Du behöver en presentkoordinator och en bröllopskoordinator m m, m m:-) Men det är inga problem för dig, du har ju massor att välja på:-) Annas kusin ska gifta sig nu och vi kan läsa info på inbjudningen, först fick alla den via sms, så ALLA ska veta att den helgen är upptagen. Sedan kom inbjudan med vissa förhållningsregler, barn är t ex icke önskvärda på festen efter vigseln, däremot på själva vigseln, hur det nu skall gå till, ska de lämnas in nånstans sedan? På barnpensionat? Frågade lite runt, man gör så här tydligen:-), tur man har det avklarat, tänker nog inte göra om det heller.
SvaraRaderaJag blev också förbryllad över uppgiften att man är tvungen att arbeta kvar inom kommun och landsting till man är 67. Jag har googlat och hittar att man FÅR arbeta kvar till man är 67 om man vill men har RÄTT att, precis som alla andra svenskar, gå i pension vid 65 år.
SvaraRaderaDen svenska pensionsåldern är 65 år och den gäller för alla - det finns inga undantag där. Snittåldern för att gå i pension i Sverige ligger dock på 58 år så många går i förtid! Apropå det du skrev Elisabet om att känna sig "slut på" redan vid 55. Du är faktiskt inte alls ensam om det!