I vinterlandet ...

Lördagmorgon vaknar vi till ett rejält snöoväder!

"Det har nog kommit minst tre decimeter i natt!" säger pv när han tittar ut genom sovrumsfönstret.

Hela världen är vit!

Och det skottas och skottas och skottas och pensionatsvärden tar bilen och ger sig av till Ljungby och snön fortsätter att falla .., och jag skottar det jag orkar med och tänk, att fastän slingervägen är oplogad, så hittar jag dagstidningen i postlådan!

"Det är makalöst! Vi såg tidningsbudet lämna sin bil och plumsa i snön med sina tidningar!" berättar kvinnan som är ute och rastar Elsa och Alice, en dalmatiner och en labrador som väldigt gärna vill lämna matte för att ta sig en titt på en nyfiken liten sigge nilsson som sitter uppe på backens krön och håller koll.

På kvällen blir det tv-tittande för hela slanten.

Melodifestival (jag röstade på Darin .., sms:ade sedan till Emma och konstaterade att mormor och hennes barnbarn har samma smak, i alla fall ibland ...) och därefter olympiska spel och då har pensionatsvärden återvänt från landet Småland.

Vi sitter i soffan Ektorp och förundras över Hellner, Södergren och herr Olsson och det är så spännande så man, lätt som en plätt, skulle kunna drabbas av hjärtbesvär .., och när loppet är nästan slut säger jag ..., "nä, det går aldrig .., nu är han infångad .., han blir väl tjugofemma stackarn?", men det blir han inte och när svenskarna går i mål som medaljörer blir ögonen dimmiga och där är inte en enda rödklädd norrman i sikte och den underbare Per Elofsson gråter av glädje och jag skulle vilja omfamna den mannen, ååå, han är så fin .., och det blir intervju med Kungen som är på besök med sin hustru som man snart inte känner igen, i alla fall inte i profil ., och reportern snubblar över alla orden och vet inte hur han ska ha det .., alla titlar hinner han med .., det blir kungen, ni, du och dig och jag sitter i soffan och ler och tänker att ååå, så mycket enklare tillvaron skulle vara om vi människor såg oss som jämlikar!

Och just som allt är över och svenska flaggor fyller tv-rutan, piper det i min mobil.

"Det är nog Anna .., ja, det måste i alla fall vara någon som har tittat på skidtävlingen och nu är euforisk ..?" säger jag.

Men så är det inte alls.

När jag öppnar meddelandet står där: "Jag har träffat en jättetrevlig man!"

Ahaaa .., tänker jag leende.

Det blir på det hela taget en kväll sprängfylld av g l ä d j e och nu väntar ännu en sportfylld kväll/natt/morgon med hockey och ännu mera hockey och kanske curling och snöandet har - åtminstone tillfälligt - tagit paus .., tidningsbudet har fått en Trisslott och lite godis som tack för att han är så uthållig och snart ska pensionatsvärden ge sig ut för att befria altantaket från tung snö.

Ungefär så.

Och mitt i alltsammans fungerar plötsligt anslutningen till internet (men inte telefonen).

Kontakten med yttervärlden är således tillbaka, åtminstone just nu.

Jo, det känns bra och mest av allt vill man väl utbrista ....

Så är det.