Och så kommer livlinan ...

Livlinan på plats.

Efter fyra och en halv dag utan kontakt med yttervärlden, i alla fall om den ska gå via fast telefon, så uppenbarar sig Teliamannen så där som en räddare i nöden.

Arma krake!

Hela morgonen har det vräkt ner snö och gör det ännu och efter att ha inspekterat anslutningen inomhus, går herr Reparatören och pensionatsvärden ut i snöyran för att försöka hitta den så viktiga kabeln, den som ska bytas ut.

Det skottas snö och det skottas snö och så ansluts en provisorisk kabel och hur spännande som helst blir det .., ska det verkligen fungera?

Jo, det gör det.

Och vi testar att ringa och tänka sig .., det fungerar också!

Halleluja!

"Vill du inte ha en kopp kaffe innan du ger dig ut i ovädret ...?" frågar jag herr Reparatören, men det har han inte tid med, det är flera som väntar på att bli lyckliggjorda och så tackar han för sig och ger sig av.


En ljust syrénlila bomullsduk ligger på bordet, ett fynd från arvegodslådan.
I en vas på samma bord står mörklila tulpaner.


Hela tiden står sigge nilsson i fönstret och spanar.

Han, som annars är så kaxig, vågar sig inte ut när den Okände Mannen är där.

"Nä, bäst att gömma sig bakom gardinen ...", tänker han nog.

Och nu ska här firas med nybryggt kaffe och en ljummen giffel.