Från gårdagens lokaltidning.
Egon ... som också bodde på Ringvägen hemma i Malå och under en period av sitt liv arbetade som mellanstadielärare, bland annat till min äldsta dotter.
Egon: en hemifrån-profil.
Numera bor han med sin alltid så rara fru Eva-Britt (trogen kund på Ica Nilahallen och där satt jag i kassan ...) i Laholm, och här sitter jag, endast några mil därifrån, och blir lycklig av ett igenkänningsnamn i lokaltidningen.
Så är det.
Mer behövs inte ibland.
Jag träffade Egon när han arbetade som skolchef i Malå. Jag tror dessutom att han härstammar från Vilhelmina. Jag gick i gymnasiet med hans syster som också utbildade sig till lärare.
SvaraRaderaJom: ja, så är det nog. Jag tyckte om Egon som lärare, fast jag inte hade honom. Han hade pondus.
SvaraRaderaBara en tanke: kan "hemifrån-behovet" bli lite större nu när det uppenbarligen är dags för uppbrott igen?
SvaraRaderaNär ungefär i livet är det som vi börjar intressera oss för de som gått före oss? NU tycker jag också att det är intressant och spännande. Mina barn på mellan 35 och 40+ tycks så upptagna av att leva här och nu att det finns minimal med intresse. Men det kanske kommer?
Monet: ja, det här med glädjen över Egon, det beror helt enkelt på att jag inte känner just några människor i Halland och då känns det småtryggt att veta att ååå, det finns malåbor inom några mils avstånd .-)
SvaraRaderaDet andra, med släkten bakåt, det tycker jag är enkelt att förstå. När mamma dog och blev dement, kom det över mig den där insikten att nu är det för sent att fråga henne.
Och varför frågade jag inte MEDAN TID VAR?
Inte det minsta var jag intresserad av släkten bakåt på 1700 eller 1800-talet förut .., det var som en enda grå massa bara.
Det är kanske så att det kommer med åren.
Du får väl träffa Egon på skärtorsdag när du ändå ska till Blåkulla.....
SvaraRaderaGerd: på skärtorsdag, då jobbar jag i Ystad .-)
SvaraRaderaJag har sagt det förut och säger det igen; en bättre chef får jag aldrig.
SvaraRaderaVårt fack hade årsmöte i måndags och vid kaffet var det någom som började prata om Ebbeståhls. Slutklämmen på samtalet var att alla var säkra på att Egon aldrig skulle bli nån pensionär som är nöjd med att sitta i soffan och se på när gräset växer.