tisdag 2 mars 2010
Likt en osynlig indian ....
Just här, vid den gröna pilen, blir jag sittande i nästan en timmes tid.
Å, där sitter jag och tittar på alla småfåglarna som kommer flygande och som tålmodigt hämtar ett och ett solrosfrö .., och jag tittar på den lilla ekorren som kommer skuttande från grannens tomt och till sin glädje upptäcker en äppelskiva just under fågelbordet och som glad i hågen, och med äppelskivan i munnen, raskt skuttar tillbaka och pilsnabbt klättrar upp i en tall, där det vankas vegetarisk lunch.
Och jag lyssnar till kraxet från kråkorna och till stegen från kvinnan som promenerar i våldsam motions-fart längs den lilla slingervägen.
Just här nedanför stannar hon upp och tittar på sin klocka.
Alldeles tyst sitter jag i trädgårdsstolen.
Hon upptäcker mig aldrig.
Och tänk .., jag anar doften av timjan, som nu tittar fram i rabatten.
Den mot solväggen.
Och plötsligt, när jag sitter där - som osynlig - kommer jag ihåg ett sms som en gång susade in i min mobil.
Det var skrivet av en man som hade letat och därefter verkligen hittat ett hus, just där han ville bo - på Österlen i Skåne - och det var den 27:e juli 2006 och så här stod det när jag öppnade meddelandet:
"Det finns cowboys i byn.
Precis just nu gick det förbi en ung sådan som pratade cowboyspråk med sig själv och sin knallpulverpistol.
Han såg mig inte ens.
Jag satt som en orörlig indian vid husväggen.
Det var ungefär så det kändes.
Å vilken underbar bild av både skönhet och upplevelse du bjuder på. Och att ana 'doften av timjan' där vid solväggen... underbar prosa.
SvaraRaderaDu får mig att minnas ett uttryck från mina jamska fjällnejder:
"sol-bo" dvs man sökte en plats i lä där solen bjöd på både värme och dofter.
Och jag tänker på förkortningen "KVV"= kolonistugeväggväder. Det var just detta, sol, lä och doft av vår. Njut och ha det bra.
SvaraRaderaNu är det min tur att ge dig en stor komplimang: Åh så bra du skriver! Så vacker prosa, med förflyttningar i tiden, precisa iakttagelser och associationer.
SvaraRaderaEn fröjd att läsa!
Tror jag är något prosaisk:-) men lägger visst märke till din fina prosa i texten ändå. Men tänker allra först på att det ser så vårvinterlikt ut hos dig, alldeles blå himmel, du kan sitta ute så pass länge och få ny luft och D-vitaminpåfyllning:-), doft av timjan, allt är jättestor skillnad mot här i Stockholmstrakten, snöar lätt här igen, blåser lite, totalt grå himmel, och det är det tristaste av allt att solen nästan aldrig visar sig denna vinter, men här ska skakas mattor och dammsugas:-) och ett knippe krispiga rosa tulpaner står på bordet redan, alltid något att glädjas åt.
SvaraRaderaInkan, bettankax, Sven och Annas mamma: och tänk bara .., nu är klockan snart halv fem och solen flödar ÄNNU!
SvaraRaderasigge nilsson har varit ute i TIMMAR!
Och nu till Något Helt Annat.
SvaraRaderaJag satt och tittade på din gamla blogg för att försöka utröna när jag började läsa dig. och fann den här posten:
http://cikoria.blogspot.com/2006/06/angende-brllopet.html
Den skrevs innan jag kom tror jag.
Men brudgumsbeskrivningen tycker jag du lyckats ganska bra med.