Houston calling ...

När pensionatvärden har givit sig av till landet Dalarna, då delegeras sysslan att hålla pensionatet varmt och beboeligt till undertecknad.

Man stiger så att säga i graderna.

Och jag säger bara en sak: fy farao!

I anslutning till värmepannan finns nämligen fem röda spakar .., där finns en sladd, en timer, där är solfångarapparaturen och där är fem olika temperaturmätare att vila ögonen på.

Var gång jag står där med den av mig handskrivna manualen i handen, känner jag det som vore jag driftansvarig för ett kärnkraftverk och fel hantering av någon röd spak är lika med härdsmälta ..., eller, ja, som den som sitter framför tv-skärmarna och är Högsta Ansvarig när det är dags för raketuppskjutning.

Och så ringer telefonen.

"Ja, solfångarcentralen ...?" svarar jag som anar vem som väntar i luren.

Jodå.

"Hmm ..., ja, här är allt bra .., vi närmar oss Filipstad nu, många ska in på Systemet och handla .., ja, förresten, hur går det med solfångarna ...?" frågar skidlöparen.

(Anar ni den lättsamma tonen? Egentligen är detta, den sista frågan, själva ärendet .., han är orolig att jag ska sabotera hela värmeanläggningen ...).

Då är jag redan på väg in i värmecentralen och så rabblar jag ..."vänster vred har jag .. och den i mitten och .., solfångarna är påslagna och sladden i ..".

Fel, förstås.

"Höger vred ska vara öppen, vattnet måste komma in i tankarna, ja, men det måste du ju förstå!" säger driftchefen myndigt.

I bakgrunden hör jag hans storebror gapskratta.

Jo, jo.

Passa er noga.

Jag ska allt tala allvar med Vår Herre eller Dam.

Och hämnden är som sagt ljufv.

Har herrarna otur blir det svårvallat och "klabbföre" på söndag.

Kan man ju hoppas.