Vid frukostbordet ..

... sitter vi mitt emot varandra och pratar om (jag pratar, han lyssnar till P1) det här med favorittavlorna som kommer susande genom rymden.

"Tänk, bara tänk om man vore konsthallsintendent och finge bestämma lite .., då skulle jag upplåta stora utrymmen i den hallen och låta kommuninvånarna komma dit med sina älsklingstavlor och helst skulle dom också tvingas skriva eller i alla fall berätta (så kan min sekreterare skriva ut det hela) varför just den tavlan är så högt älskad och så skulle vi annonsera stort och säga "kom och titta! ja, du, jag är helt förvissad om att det skulle bli gott om besökare till detta!" säger jag.

"Säkert ..., folk är väl så egotrippade att dom gärna vill se sina tavlor i en konsthall ...", säger han mumlande, just som han kommer ihåg sin hjärttablett.

"Nä, inte alls bara därför .., jag skulle tycka att det vore intressant, verkligen intressant, ja, minst lika mycket som om en aldrig så känd konstnär skulle stå där!" säger jag.

Sedan rostar jag ännu en skiva bröd och siktar in mig på pl.marm.-09, den som är så himmelskt god.