När det känns rätt ...

Själv är jag en försiktig madame.

Jag vill liksom vara säker.

Men hon som snart fyller femtio och är nyligen skild, hon träffar på Facebook en man som hon inte har sett på femton, tjugo eller trettio år, men hon minns honom från skoltiden .., ååå, att hon minns honom ..., och dom pratas vid timmavis och i veckor och ett par månader och hon säger att nu vet hon att det är rätt och den rätte mannen tar bilen söderut och hon sätter sig på tåget till Mjölby och så möts dom på halva vägen och jag bara gapar och säger - på ett trist och cyniskt sätt ....- "men oj, tänk om det känns fel, vad gör du då?"

"Känns fel? Nä, det gör det inte!" säger hon trosvisst.

Bestämt.

Och plötsligt sitter mannen och kvinnan i mitt vardagsrum och aldrig har jag sett henne mer strålande, aldrig lyckligare .., och han planerar trädgårdsinköp och pratar om blommor som ska planteras på hennes uteplats och mest sitter hon och ler.

Inget livets sjökort har hon .., ingen GPS.

Bekymrar det henne?

Nä, inte det minsta!

Hon bara struntar i alla formaliteteter.

Rakt av navigerar hon .., efter stjärnorna och känslorna.

Det är ungefär som Mitt Livs Novell, men i verkligheten.

Just så.