Klockan 7.04 avgår tåget från Halmstad.
Tjugo minuter senare passerar vi Båstad och på sluttningen lyser solen och husen ser ut som små leksakshus och allt är prydligt och tomterna närmast järnvägen sluttar hemskt och jag tänker att det måste vara kämpigt att klippa gräsmattorna och inte alldeles enkelt att ställa ut trädgårdsmöblerna, ja, utan att dom tippar omkull.
På vänster sida stupar berget rakt ner mot järnvägsspåret.
Och som alltid är pratnivån hög på Öresundstågen.
På andra sidan mittgången sitter ett sällskap smålänningar på väg till London.
Nu ska dom åka raka spåret till Köpenhamns flygplats och behöver inte ens byta tåg.
Ååå, så dom skrattar och har sig!
Åtta personer är dom .., fyra vuxna och fyra tonåringar .., och en av männen berättar i en halvtimmes tid om olika bildbehandlingsprogram och kvinnan intill honom skrattar högt mest hela tiden.
Förväntans-skratt, kanske?
I Ängelholm kliver frisöreleverna ombord.
Själv vilar jag huvudet mot fönstret och lyssnar förstrött till allt småpratet.
Du far ju en tågväg som nog är bland det vackraste som finns i Sverige. Först Halland-Helsingborg. Och så Skurup-Ystad. Helst åker jag vidare till Tomelilla för det är så ljuvligt också vid Övraby med de gröna backarna och dalarna. Därifrån kommer min mormor och min morfar.
SvaraRaderaannannan: jo, så är det verkligen! Och när man tar bilen och passerar Hilleröds dalar eller backar .., och marsklandet hitom Landskrona .., ååååå, och sedan från Skurup ..., Svarte med böljande kullar och havet där till höger .., jag får andnöd varje gång ,-)
SvaraRaderaFör några år sdan tog jag tåget till Simrishamn och häpnade över hur vacker den biten också var!
Och mjölkvägen till Helsingborg, när tåget går norrut via små samhällen och där är kossor och hästar och får ....