Detta är min första eller andra sommar som ensamseglare på livets stora hav.
Någon utlandsresa har jag inte råd med, men jag bokar en liten stuga på ön Grinda i Stockholms skärgård och så åker vi båt ut, Emil, Emma och jag själv.
En enda övernattning blir det.
Vad gör vi?
Jo, vi promenerar genom fårhagen och Emil får "fårskiiit på skorna!" och tycker att det är "jete-eklit".., vi handlar superdyr glass i lilla affären .., och vi sitter på bryggan inte långt från stugan och där upptäcker Emma en livs levande orm.
Dessutom ser vi Fru Skäggdopping simma i vassen med sina småttingar.
"Vilken cool Fyr juling ....", skriver Emma.
Nästa år likadant.
Vi åker med samma båt och Emil, han tycker att ingenting är så roligt som att titta på när den tålmodige förvaltaren tömmer dasstunnorna .., ja, det skulle i så fall vara när den vänlige mannen i timmar kämpar med ett igenproppat avloppsrör.
Flera av vandrarhemsbarnen står i ring och tittar på.
Och en fyrhjuling har han ju också!
Och jag tänker att det är just så det är med tillvaron och småttingar, att det man tror att barn ska tycka är så fantastiskt (att åka båt ute på havet, t.ex. ..), det är ingenting, men att kolla när nån tömmer fyra dasstunnor, det är höjden av lycka det!
Emma har fått ansvaret för stugnyckeln och springer ideligen och låser upp och låser och låser upp och låser den lilla dörren.
"Emil titar om peraterna komer när vi äter frokos", skriver Emma.
Sommaren 2005 blir det också vandrarhemsövernattning, nu på båten Gustaf af Klint nere vid Stockholms ström.
När vi sitter och fikar, upptäcker jag en vikingabåt som kommer seglande in mot kaj och jag visar Emil och säger att nu är det nog pirater på ingång och han vågar knappt sova.
Vår hytt har ett litet runt fönster ut mot vattnet och sängarna är väggfasta.
Allra längst in mot väggen kryper Emil, ja, det gäller att gömma sig ifall "peraterna" skulle komma.
Det är Emma som har skrivit bildtexterna.
(Och sommaren 2006, då övernattar vi här .., och dagen därpå tar vi tåget till Bakkens Tivoli på Själland i Danmark. Å, så mycket roligt vi har haft! tänker jag när jag går tillbaka i minnets arkiv.)
Så kul att titta i gamla fotoalbum! En massa skojigheter (och säkert en del nostalgi kan jag tro).
SvaraRaderaNästan så att jag blev sugen på att gå upp på vinden och leta rätt på mina. Kanske göra något av dem till och med. Nu sitter där bara en massa kort utan någon endaste bildtext.
För övrigt lade jag märke till att bloggmadamen inte skev ljufvlig med f, sommaren 1992 ;)
mossfolk: haha .. nä, så ljufvligt var det nog inte .-)
SvaraRaderaJag undrar om den båten är släkt med en studentkompis med samma efternamn.
SvaraRaderaBloggblad: jadu .., det är ju inte alldeles omöjligt? Underbart var det att bo där hur som helst.
SvaraRaderaÅååå vad jag gillade det här inlägget!
SvaraRaderaUngar, dvs barn av alla de sorter ger alltid nya och härliga vinklar på saker i tillvaron.
Äventyret är inte vad vi tror alla gånger.
Eller som när Lille H sa att han INTE tyckte jag skulle köpa en ny soffa för då var han rädd för att han skulle få sitta och äta i köket istället för i soffan när han var här....
En kommentar att minnas!
Å en resa behöver inte gå långt bort för att vara spännande!
Vi tog tåget till Arvika ( 7 mil bort) och det var ett äventyr som heter duga!
(Vi = jag, Lilla E & H + deras mor)
Tack igen för fina inlägget!
Turtlegirl: så roligt att du trivdes där bland raderna och bilderna! Tack du, för snällorden.
SvaraRaderaOch jag ler åt Lille H:s kommentar ,-)