söndag 18 april 2010

Söndagkväll.


Snuva och mera snuva.

Och besök av sonen.

Prat och prat.

Om flytt till Halland, om sonens morfar och om tacksamhet för frånvaro-av-svåra-sjukdomar.

Och om häktningsskäl och huvudstäder i Europa och Sydamerika.

Och telefonnummer som man minns.

748 28
154 55

Sega nappar i en skål.

Aaaattjjjoo!
kl.

6 kommentarer:

  1. Christina18 april 2010 kl. 21:57

    Ja, vissa telefonnummer sitter som etsade i minnet. Jag kommer aldrig att glömma mitt barndomsnummer 102 65 ;) ALLT annat glömmer jag direkt.

    SvaraRadera
  2. Elisabet.18 april 2010 kl. 22:00

    Christina: och i Malå hade vi, alltså min man och jag:

    0953 - 11111 !!

    SvaraRadera
  3. Tankevågor18 april 2010 kl. 22:05

    Ja vissa nummer glömmer man aldrig. Förutom de jag jag själv hade som barn med familjen så minns jag det som min kusin på Gotland hade. Där jag var varje sommar...

    Krya på dig!

    SvaraRadera
  4. Christina18 april 2010 kl. 22:05

    Rena larmnumret ju ;)

    SvaraRadera
  5. Elisabet.18 april 2010 kl. 22:10

    Christina: vi fick byta .., alla småungar som fastnade med pekfingret i nummerskivan och alla som ringde i fyllan när dom skulle till taxi .-)

    Londongirl: ja, det här helt otroligt! sjukstugan i Malå hade 21, mottagningen 86 .. pappas jobb 30.
    Min bästa kompis 10205.
    Själv hade vi 43 ,-)

    SvaraRadera
  6. Bert18 april 2010 kl. 22:38

    Jag kommer ihåg vårt första telefonnummer (efter att jag fötts alltså). Det var 12451 i Kiruna. 1950-1955. Sedan flyttade vi till Luleå och fick 18535.

    Men du - Är du snuvig nu igen! Lövsprickning kanske inte är så himla kul ändå. ;-)

    SvaraRadera