Det bästa med mitt liv i landet Halland, det är det här med stillheten.
En slags rofylldhet.
Och när det är lördagkväll går Leina, pv, jag själv och så pElle, på promenad ner till havet.
I vanliga fall ...., vågar inte pElle gå så långt hemifrån, nä, han brukar stanna vid det stora elskåpet .. men just den här kvällen, då gör han oss sällskap.
Oftast en bit bakom oss .., lite lagom lullande efteråt .., stolt .., lite rädd .., men med en vilja att följa med. Att våga.
Och tänk, han följer oss nästan ner till kurvan där vägen svänger, men där tar modet slut .,. nu vill han inte gå en meter längre och vi går mot stranden, men pElle, han sitter där uppe i buskaget och väntar och håller koll.
När vi sedan åter går hemåt igen, då har pElle bråttom!
Och alldeles totalt slut på är han efter det här äventyret och liksom ramlar ihop i en hög på altanen.
Ni noterar väl svansen i uppåtläge?
Här gäller det att intala sig att man är modig.
Och hela omgivningen är så ljuvlig, så man bara öppnar hjärtedörren och all glädje får strömma rakt in.
Och det blir söndag.
Pv tar motorsågen och ägnar någon timme åt att såga trädstammar .., och han knipsar av tjocka grenar ., bygger på altanens innertak .., allt sånt.
"Vill du ha kaffe och gifflar?" ropar jag till honom.
Jodå.
Och där sitter vi tillsammans med hemifrån-uddevalla-främmandet och det sätts upp en spaljé och jag planterar blommor och röjer lite inomhus.
Söndageftermiddag skjutsar jag in Leina till Halmstad.
Utanför biblioteket, som ligger nära busstationen, ser det ut så här.
I gröngräset ligger ungdomar och gonar sig.
Och vid Swebus hållplats där Leina väntar på buss 820, hör jag någon hojta.
Å, det är Anders klasskamrat och hennes syster och här är dom båda två, så goa och glada.
Pernilla t.v. ska åka till Göteborg där hon läser media och kommunikation och Sofie, som är klasskamraten, pluggar på högskolan i Halmstad.
Hon säger att jag säkert kommer att trivas i landet Halland.
När Leina har åkt återstår mer än en timmes väntan för mig, ja, innan det är dags för tågresa till Malmö.
Jag parkerar nedanför Sonja och Göstas lägenhet .., sätter mig sedan på en bänk och tittar ut över vattnet .., och på andra sidan skymtar slottet och där kommer en segelbåt och jag hör fiskmåseskrik och allt känns mer än bra.
Jag tror också att du kommer att trivas, men vi kommer att sakna dig.
SvaraRaderaSakna vetskapen om att du finns där, ett par mil österut...
LindaLotta: ajabaja .., såna ord är FÖRBJUDNA att säga .-)))
SvaraRaderaDet är nära till Halland.
Ni kan komma upp och hälsa på och få god mat och lilla snabbfotade Ebba kan få rycka sigge nilsson i nackskinnet ...
Gissa om jag längtar efter barmark och grönska när jag ser såna här bilder. Här är det kallt och ruggigt, och en halv meter osmält snö på tomten. Hur kul är det?
SvaraRaderaGerd: ja, jag minns precis känslan när min storayster som då bodde i Lund, berättade om hur grönt och fint det var och själv satt man i meterhög snö i Malå ...
SvaraRaderaJust det, rofullhet. Det är bra det.
SvaraRaderaBlir alltid lika glad när jag ser dina bilder med/från iblioteket i Halsmtad. Känns så ... hemvant :)
Kesu: nej, dom bor på Strandvägen kanske den heter ..? Snett mitt emot slottet. Om man kommer från järnvägsstationen och svänger ner mot vattnet, så är det det första kvarteret (nära parken). Tvärs över gatan finns bänkar att sitta på, nån slags Sinnenas promenad, kanske det heter? I Siriushuset är det.
SvaraRaderaAhaaaa! Tack för besked! Nu vet jag på ett ungefär. Det är på andra sidan Slottsbron (tror jag den heter) från pappa räknat. Han bor ju till vänster om tjusiga biblioteket (när man har centrum i ryggen). Den där delen av stan har jag inte varit så mycket i. Har mest susat till och från stationen. Men det finns några riktigt fina hus där.
SvaraRadera