Kefalonia.
Det är inte mycket här i livet som har berett mig sådan glädje, som att resa tillsammans med Emma och Emil.
En anledning är förstås att dom alls har kunnat t ä n k a sig att vara tillsammans bara med mormor.
Några vandrarhemsnätter de första åren då min ekonomi var skral .., och så småningom ..., resor till Kreta, Samos och Kefalonia .., först med Emma, sedan Emil och så Emma igen.
Samos. Fika på balkongen. Emil och hans mormor.
Den här sommaren blir det ingen resa, i alla fall inte med mormor, nu är det annat på gång, tillsammans med mamma och pappa.
Men nästa ....
Och alldeles nyss hörde Emma av sig via Facebook och meddelade att nu, nu hade hon bestämt var hon gärna vill åka, då sommaren 2011.
Då blir det annorlunda, nu ska hon spara ihop till sin del alldeles själv.
Vad hon önskade?
Jo, sommaren 2011, om allt är som det ska, då vill Emma Elisabet återigen resa till Grekland med sin mormor, och hon som är mormor, hon blir så lycklig över ynnesten att en trettonårig tös alls kan t ä n k a sig att resa med en snart 60-årig mormor .., så det är inte långt ifrån att mungiporna (mina, alltså ...) möts i nacken!
Sååå roligt ska det bli!
(PV? Ja, men han ska säkert ut och segla och då passar det ju som bäst att jag susar iväg med Emma och man behöver inte göra allting i livet tillsammans. Han ringde precis och jag berättade för honom om äventyret med Emma. "Och jag får inte följa med?" sade han. "Nä, det här är bara för Emma och hennes mormor", svarade jag. Ja, det är hårda bud i Mellerud.)
Ps. Det är det bästa med PV, att man kan vara sig själv. Att han inte surar över att jag verkligen VILL åka med Emma, att jag inte alltid vill vara i bara tvåsamhet. Ds.
Låter fantastiskt. Och passa på du, medan de fortfarande vill och har möjlighet. Vips så är de stora och lever sina egna liv, utan vare sig mormor eller föräldrar.
SvaraRaderaHelt rätt! Klart du ska se det som en bred komplimang att barnbarnen vill resa med dig. Det är säkert inte att undra på med dig som mormor, men i alla fall.
SvaraRaderaHärligt med bilddagböckerna. Jag blir knäsvag av sånt.
Eva: just det! Man vet aldrig hur länge det varar ,-)
SvaraRaderaKesu: dagböckerna är egentligen nånting jag gör för att dom, när deras mormor inte längre är i livet, ska ha nånting att hänga upp sina minnen i.
Jag har aldrig träffat vare sig min morfar, farfar eller farmor och bara sporadiskt min mormor.
En stor sorg är det, eller stor sorg .., men det är himla tråkigt.
Och jag ÄLSKAR förstås att sitta och klistra och skriva .-))
Då är men en mycket mycket älskad mormor! Så kul!
SvaraRaderaJag vill också ha barnbarn! Ojoj vad jag ska skämma bort dem sen när de kommer! För det är väl "när" och inte "om"...
SvaraRaderaAP: ja, tänk att så kanske det är .-)
SvaraRaderaLove, literature and gardening: (pust!) Det är så underbart så det går inte i ord att beskriva, men det tyckte jag att det var när mina egna var små också.